tisdag 31 januari 2012

Maximum Ride: The Angel Experiment av James Patterson

Det har gått fyra hela år sedan Maximum Ride flydde från fångenskap tillsammans med sin flock, Iggy, Nudge, Fang, Angel och the Gasman. De är alla genetiska experiment, till 98 procent människa och 2 pocent fågel, vilket inte bara gjort dem starkare, snabbare och tåligare än vilken människa som helst, de har också vingar och kan flyga.
   Men trots att de lämnats ifred i fyra år så har inte forskarna glömt av dem. En dag dyker blodtörstiga Ereasers, en blandning mellan människa och varg, upp och gör det som Max fruktar mest: kidnappar en medlem av flocken och för henne tillbaka till the School, där de alla "skapades."
   Och Max är beredd att göra vad som helst för att få henne tillbaka.

Maximum Ride känns lite som en actionfilm i bokform - mycket fart och fläkt, lite hjärna. Kapitlen är korta och fartfyllda, det går snabbt att läsa och historien är spännande och snabb. Det går bara ett par sidor innan det första anfallet kommer, det ända vi hinner lära oss om karaktärerna är i stort sett deras namn. Sedan rusar sidorna förbi, det blir lite slagsmål, de pratar om hur hungriga de är, de flyger några mil, fler slagsmål, de äter kakor, ännu mer slagsmål också fortsätter det. Ibland tycker jag nästan lite synd om karaktärerna som aldrig får en lugn stund utan jämt och ständigt attackeras av ilskna vargmän.

Helt ärligt så tyckte jag väldigt bra om The Angel Experimet, jag är den sortens människa som gillar snabba spännande böcker. Men den snabba takten gör att vissa andra saker blir lidande. Som jag nämnde ovan så får vi inte särskilt stor chans att lära känna karaktärerna, vilket nog beror på både farten och att de är så många.
   Den enda personen jag verkligen förstår mig på är huvudpersonerna Max, de andra hänger liksom bara på i bakgrunden och känns relativt endimensionella och platt. Max å andra sidan väger nästan upp för resten av dem. Hon är helcool, tuff som få, rolig, duktig på att slåss, en fantastisk ledare, är inte ytlig och nojig om sitt eller andras utseende, ja, hon har i stort sett allt man kan föreställa sig i en kvinnlig förebild. Det enda med henne jag är lite tveksam om är att det på baksidan pratades om att hon hade känslor för en viss person i flocken, men det finns absolut ingenting mellan dem. Nada. De skulle lika gärna kunna vara syskon.

Jag sa också i början att det var mycket action och lite hjärna. Det fanns en hel del plot holes som hade dragit ner betyget rejält om det inte vore för att det hintades om att det skulle få en förklaring i senare böcker (det är trots allt en ganska lång serie). Nästan allt det jag störde mig på satt Max och funderade över någon gång, så det är alltså inte bara en miss från Pattersons sida. Förhoppningsvis ordnar han till det i nästa bok.

Något jag verkligen uppskattar med boken är att författaren visar också den mörka sidan med forskningen. Om man kollar på superhjältar till exempel så utsetts de för radioaktivitet och får superkrafter utan att det nämns att alla andra som fått radioaktivitet på sig  blivit allvarligt sjuka eller dött. Patterson försöker aldrig få det att verka som om forskarna gör något bra och bara springer runt och ger barn superkrafter. Det visas vid mer än ett tillfälle de hemska effekterna som andra experiment drabbats av.

Jag velade mellan en trea och en fyra, och tack vare att det fram mot slutet hintades om att hålen i handlingen ska fixas senare så ger jag den en svag fyra.

Vet ni förresten att Maximum Ride också finns som manga? Den tänker jag läsa!

lördag 28 januari 2012

Nya boktips

Lite böcker från min låååånga lista med böcker som jag vill läsa


Genesis (The Rosie Black chronicles) av Lara Morgan
   Five hundred years into the future, the world is a different place. The Melt has sunk most of the coastal cities and Newperth is divided into the haves, the “Centrals”; the have-nots, the “Bankers”; and the fringe dwellers, the “Ferals”.
   Rosie Black is a Banker. When Rosie finds an unusual box, she has no idea of the grave consequences of her discovery. A mysterious organisation wants it – and will kill to get it. 
   Forced to rely on two strangers, Rosie is on the run. But who can she trust? Pip, the too attractive Feral, or the secretive man he calls boss?
   From Earth to Mars, Rosie must learn the secrets of the box – before it’s too late.

Från jorden till Mars. Om inte det låter spännande så vet jag inte vad. Kul dessutom med en Australiensisk bok istället för en Amerikansk.


Ashfall av Mike Mullin 
   Under the bubbling hot springs and geysers of Yellowstone National Park is a supervolcano. Most people don't know it's there. The caldera is so large that it can only be seen from a plane or satellite. It just could be overdue for an eruption, which would change the landscape and climate of our planet.
   Ashfall is the story of Alex, a teenage boy left alone for the weekend while his parents visit relatives. When the Yellowstone supervolcano erupts unexpectedly, Alex is determined to reach his parents. He must travel over a hundred miles in a landscape transformed by a foot of ash and the destruction of every modern convenience that he has ever known, and through a new world in which disaster has brought out both the best and worst in people desperate for food, water, and warmth. With a combination of nonstop action, a little romance, and very real science, this is a story that is difficult to stop reading and even more difficult to forget.
   Det ska tydligen gå ungefär 600 000 år mellan utbrotten i supervulkanen i Yellowstone. Nu ar det gått några tusen år extra. Jag bode läsa Ashfall, om inte annat så för att förbereda mig... och för att den verkar bra
Awaken av Katie Kacvinsky
   Maddie lives in a world where everything is done on the computer. Whether it’s to go to school or on a date, people don’t venture out of their home. There’s really no need. For the most part, Maddie’s okay with the solitary, digital life—until she meets Justin. Justin likes being with people. He enjoys the physical closeness of face-to-face interactions. People aren’t meant to be alone, he tells her.
   Suddenly, Maddie feels something awakening inside her—a feeling that maybe there is a different, better way to live. But with society and her parents telling her otherwise, Maddie is going to have to learn to stand up for herself if she wants to change the path her life is taking.
   In this not-so-brave new world, two young people struggle to carve out their own space.

Känns nästan lite läskigt likt vår egen tid. Hur många timmar spenderar vi inte framför datorn och pratar med våra kompisar med hjälp av facebook istället för att träffa dem i verkligheten?

fredag 27 januari 2012

30 days of books

Day 28 – Favourite title

Utan tvekan Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin. Det är inte bara bara en cool titel som drar blickarna till sig, utan jag tycker också att den sammanfattar väldigt väl vad boken handlar om. Historien blir aldrig predikande om att personerna i boken är nästintill själlösa monster som vi mycket väl själva kan bli i framtiden, allting ligger mellan raderna, och titeln visar tydligt att Wattin var väldigt medveten om vad han skrev och att den inte bara "råkade bli så." Detta råkar dessutom vara en av mina favoritböcker.

tisdag 24 januari 2012

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren



En dag hittar Minoo och Linnéa en kille som tagit livet av sig på skolans toalett. Detta blir början på en rad händelser där sex flickor som är helt olika varandra tvingas samarbeta och lita på varandra för att ha en chans att kunna överleva. Ondskan är ute efter att döda dem och förstöra deras värld, men frågan är om det är tillräckligt för att få dem jobba tillsammans.
   Samtidigt som ondskan smyger sig närmare fortsätter det vanliga livet med skola, relationer och familj, men de har blivit tillsagda att inte lita på någon.
   Inte ens på den stora kärleken.

Det här var andra gången jag läste Cirkeln, och det gjorde jag mest för att förbereda mig inför provspelningen som jag var på förra helgen (mest för skoj skull då jag inte är mycket till skådis, men om jag mot alla odds lyckas få en roll så ska jag berätta) men också för att återuppleva en bra bok.

Bland det jag tycker bäst om i boken är karaktärerna, inte för att de är så älskvärda (en del av dem är riktigt otrevliga), utan för att de är så verkliga. Personligen känner jag igen mig väldigt mycket i Minoo men också lite i Anna-Karin. I början tyckte jag så där halvbra om dem allihopa, men allteftersom historien blev längre så växte också karaktärerna och i slutet känner jag att jag lätt skulle kunna vara kompis med dem (med kanske ett undantag). Det är lätt att skilja mellan dem och när det byter berättarperspektiv hade jag aldrig problem med att ta reda på vem som var vem, och det är imponerande att författarna lyckats ta i många fall riktigt otrevlig karaktärer och göra dem sympatiska genom att visa att de helt enkelt är människor.

Dock retar jag mig lite på Vanessa. Hon dejtar en kille som är fem år äldre, arbetslös, bor hos sin mamma och langar knark. Jag kan köpa det, det kan jag, men Vanessa intalar sig att han är värsta guden och att alla som säger något annat är dumma i huvudet. Dessutom (spoilervarning!!) är det hur tydligt som helst att hon är kär i någon annan och bara inte lyckas förstå det (slut spoilervarning!!).
  
Jag skulle önska att takten i boken var lite snabbare, men den funkar helt okej som det är. I det stora hela blir det inte så mycket övernaturligt utan väldigt mycket vardagligt liv, vilket självklart gör att vi får fler tillfällen att lära känna karaktärerna. Trots att det inte alltid händer så mycket blev jag aldrig uttråkad och var alltid lika glad att vända blad, men jag fick inte den där besatta känslan av att inte kunna lägga ner boken som man får då och då (inte särskilt ofta dock).

Jag tyckte att författarnas sätt att skriva var helt klart godkänt, kanske hjälper det att de var två. Språket hade ett fint flyt och som jag nämnde tidigare så märktes det en tydlig skillnad mellan de olika karaktärernas sätt att tänka och vara. Texten är spännande även när det inte händer så mycket, miljöbeskrivningarna är tydliga och det är inte så svårt att se den dystra hålan Engelsfors framför sig.

På tal om det så tycke jag att det är lite synd att ALLA hatar Engelsfors så mycket. Jag bor själv i en liten håla och kan så att jag är helt nöjd med det och tycker inte att det är så hemskt som i boken beskriver det. Sveriges landsbyggd håller redan på att avfolkas, det borde inte uppmuntras.



Nu längtar jag efter del två, Eld, som kommer ut i april, och del tre, Nyckel.
Samt såklart filmen, även om jag knappast kommer ha en roll i den

tisdag 17 januari 2012

30 days of books

Day 27 – The most surprising plot twist or ending

Visserligen var det säkert en två-tre år sedan jag läste boken, och jag kommer inte riktigt ihåg vad som förvånade mig, men jag kommer ihåg att jag tyckte att den var oroligt bra och att jag inte hade en aning om vad som skulle hända. Därför förtjänar Locke Lamoras lögner av Scott Lynch den här platsen (kan dessutom påpeka att den är en av enbart två böcker som fått mig att gråta, och egentligen var den inte speciellt sorglig)

måndag 16 januari 2012

Tävlingstips

De flesta vet förmodligen om det, men just nu finns det två stycken intressanta tävlingar där ute på bokbloggarna. En finns hos Boktycke, en lite mera traditionell tävling där man faktiskt tävlar genom att svara på diverse frågor (om böcker, såklart) och det har redan kommit upp två stycken frågor, så om ni inte vill komma efter så får ni skynda er att svara. Som max kan man vinna tre böcker, och det finns en lååång lista att välja bland.
   Sedan är det också Reading this world som har en lotteritävling, alltså behöver man inte svara på några frågor. Också här finns det mängder av böcker att välja mellan, men alla kommer ut nu i januari. Om du vill h chansen att vinna måste du anmäla dig senast den sista januari.

Stort tack till de båda generösa bokbloggarna, nu får jag önska de tävlande lycka till samtidigt som jag själv hoppas på att vinna :)

söndag 15 januari 2012

Legend av Marie Lu

Day är the Republics värsta brottsling.
   June är spådd en fantastisk framtid i the Republics armé.
   När de möts kolliderar två världar.

När femtonåriga Junes bror Metias mördas av Day vid ett inbrott i ett sjukhus blir hon fast besluten att fånga den skyldiga och ställa honom inför rätta. Med tillåtelse från de som står över henne i armén ger hon sig ut på jakt efter ungdomsbrottslingen, men när de väl träffas blir ingenting som hon tänkt sig. Frågan är om June klarar av att skada Day, och om det ens var han som dödade hennes bror.
   Samtidigt är Day inte ute efter annat än medicin till sin sjuka lillebror Eden som är döende i den pest som drabbat de fattiga delarna av the Republic. Men motmedlet är inte billigt, och Day vet inte om han kommer få tag på det i tid.

Av någon anledning hade jag extremt höga förväntningar på Legend, och jag känner mig kluven efter att ha läst den. Boken var definitivt bra, men inte så bra som jag hoppats. Vi kan väl ta sakerna en i taget, till att börja med de bra:
   Jag tyckte mycket om karaktärerna, både Day och June, men speciellt June. Det beror mest på att hon är stentuff och ett riktigt föredöme för andra tjejer. Hon låter inte folk köra med henne, är smart och går inte enbart på sina känslor som så många andra tjejer gör i dagens litteratur. Dessutom går hon igenom en stor förvandling under bokens gång när hon lär sig att det regeringen säger inte alltid stämmer och att hon måste se med egna ögon. Day var vänlig, förstående och brydde sig väldigt mycket om sin familj, han var definitivt den sortens kille jag kunnat tänka mig att vara ihop med.
   Jag är väldigt nöjd med att Lu slängt in en sådan karaktär som Thomas. Det är alldeles för vanligt att den rollen som han har blir ansiktslösa, känslokalla typer som bara lyder order, men i Legend får han chansen att utveckla en personlighet (även om det inte är världens trevligaste personlighet).
   Tess och Days relation. Äntligen en bok där en tjej och en kille är kompisar utan att den ena är olyckligt förälskad i den andra!
   Kvinnosynen. Till skillnad från den senaste dystopiska boken jag läste, The Inferior, så verkar Lu inte ha speciellt svårt att föreställa sig en framtid där kvinnor och män är helt jämställda. June är tjej och det är aldrig någon tvekan om att hon har en framgångsrik framtid i armén framför sig, och hennes patrulledare och "chef" är en kvinna (en ganska ondskefull kvinna).
   Själva storyn och världen var helt okej, kändes tillräckligt trovärdig och fungerade bra för mig. Det varierade mellan action och lite lugnare scener, och båda sorterna var mer än tillräckligt spännande för att jag ivrigt skulle fortsätta att vända blad. Den var dessutom relativt lättläst och trots att den var på engelska så hade jag inga problem med att hänga med i handlingen.

Sedan kommer vi till de lite sämre sakerna. Egentligen var det inget som störde mig så där jättemycket, men det var tillräckligt för att dra ner betygen ett pinnhål.
   Både Day och June känns lite omänskliga. De är bara femton år gamla men klarar av strider som om det var trettio och tränat hela livet, de klättrar helt utan rädsla flera våningar upp på skyskrapornas väggar, hoppar mellan tak och faller två och en halv våning och klarar av att gå därifrån efteråt. Dessutom känns de för... smarta. Vid ett tillfälle försöker June lösa en slags bokstavskod och memorerar utan problem mängder av helt random bokstäver och ord i huvudet, utan att ens oroa sig att glömma bort någon av dem. De lägger märke till alldeles för många detaljer som är näst intill osynliga och tänker för snabbt. Visserligen är det meningen att de ska vara över medel i typ allt, men det finns en gräns på hur skickliga och smarta de får vara utan att bli utomjordingar från planeten Krypton.
   Romansen mellan Day och June känns aldrig riktigt äkta. Eller, det kändes som om de var kära, men jag missade liksom hur det gick till när de blev kära. Ena sekunden var de totala främlingar för varandra, nästa sekund hånglade de. Lite mer utveckling innan hade varit bra.
   Mysteriet, vad the Republic dolde för alla sina invånare och vem som mördade Metias, var lite väl lätt att lösa.

Om de inte varit för det negativa så hade Legend fått fyra av fem rosor, men den hade ändå saknat det där lilla extra som krävs för full pott. Känslan av att den ska vara originell, chockerande, romantisk och omöjlig att lägga ifrån sig saknades. Men det är ändå en mycket bra bok och jag längtar väldigt mycket efter uppföljaren (om det blir nån, men det verkade som det med tanke på slutet)

fredag 13 januari 2012

30 days of books

Day 26 – A book that changed your opinion about something

Oops, verkar som om det gått typ, ett par månader, sedan jag gjorde ett 30 days of books inlägg (och det var meningen att jag skulle skriva ett om dagen). Men jag har faktiskt en ursäkt. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle skriva. Helt ärligt. Jag kunde inte komma på en enda bok som fått mig att ändra åsikt om något. Antar att det är ganska tydligt att jag är rätt så fast i mina principer (minst sagt).

Men alldeles nyligen så läste jag The inferior och kom på att det faktiskt fanns en sak den fick mig att tänk om om. Det gäller kannibalism.
   Har ni sett den där filmen med ett flygplan som kraschar uppe i bergen och de som överlevde kraschen därefter höll sig vid liv genom att äta upp de omkomna passagerarna? Om inte så borde ni i alla fall ha hört talas om den.
   Tidigare tyckte jag att det var vidrigt och en enorm svaghet att personerna i filmen föll för frestelsen att äta människokött, men nu... Helt ärligt, om jag varit en av de döda så hade jag hellre sett att min kropp kom till nytta och räddade några liv istället för att den bara frös fast i snön.
   Missförstå mig inte nu. Om jag blev fast i ett berg med någon så skulle jag INTE slå tidigare nämnda person i huvudet och äta upp den. Men jag känner att jag inte skulle vara lika snabb att döma någon som faktiskt ätit människokött (dock vet jag inte om jag skulle klara av att göra det själv - förmodligen skulle jag svälta ihjäl).

onsdag 11 januari 2012

The inferior av Peadar Ó Guilín


Någonting har kastat mänskligheten tillbaka till vad som vid första anblicken verkar vara stenåldern, men som vid närmare granskning är något helt annat. Människorna lever i söderfallande, uråldriga städer, ovanför dem flyger globes omkring och iakttar allt som händer och ända sättet att få mat är genom jakt. Och människan är inte de ända som jagar...
   I den här livsfarliga välden kämpar Stopmouth för att överleva tillsammans med sin mamma Flamehair och sin bror Wallbreaker. Men saker och ting är inte alls så bra som det skulle kunna vara; Stopmouth övergavs av sin bror och blev nästan dödad av några av de bestar som äter människokött, hans stora kärlek, Mossheart, har precis gift sig med Wallbreaker och stammens övriga medlemmar ser ner på honom på grunda av att han stammar.
   Som om Stopmouths personliga problem inte var nog så har några av bestarna slagit sig samman och verkar planera att utrota människorna, och en dag händer det märkligaste av allt: två stycken globes attackerar varandra och ur en av dem faller den vackraste kvinna Stopmouth någonsin sett: Indrani.

Det blev en lång handling, och endå beskriver jag inte ens en bråkdel av vad som händer i boken. The inferior är blodig, hemsk och helt enkelt disturbing, men på ett bra sätt. Den tar upp viktiga frågor som om det är värt att mörda, lida och rent av bli kannibalistisk bara för att överleva.
   Många av er kanske mår illa bara vid tanken på att äta andra människor, och skulle förmodligen hellre svälta ihjäl. Men i The inferior står det till på ett helt annat sätt; här är det överlevnad till varje pris som gäller, och inte bara för sig själv utan för hela stammen. De gamla, de svaga, de som helt enkelt inte klarade av att bidra till stammen åts upp, antingen av människor eller av andra varelser. Det läskiga är att författaren får det att verka helt okej och rent av korkat att göra på något annat sätt. Att bara låta något dö och sedan gräva ned kroppen var inte att tänka på i en värld där man fick kämpa för varje matbit. Det vore slöseri, vanhedrande både för den döde och dess släktingar. Att dö utan att ätas sågs om ett hemskt öde.

The inferior är en bra bok. Vad annat kan jag säga? Den är spännande, läskig, tankeprovocerande, originell och även lite romantisk och sorglig. Jag skulle dock inte föreslå den till de som inte klarar av en hel del blod och mord, våldtäkt och kannibalism. Den är ganska äcklig på sina ställen (något jag inte kan förstå är varför de envisas med att äta rått kött, de kan väl åtminstone tillaga det först?) och om du är känslig borde du kanske undvika den. Men om du är beredd att sätta dina tankar och åsikter på prov kan jag inte annat är varmt rekommendera den.

Det finns en himla massa karaktärer med i boken, och de viktigaste huvudpersonerna är alla detaljerade och har många lager och stora personligheter. De kändes alla trovärdiga och utvecklades under bokens gång (speciellt Stopmouth, han får en allt större inblick i vad det är han egentligen gör för att överleva), men sedan kommer det till bikaraktärerna... De dör av med en rasande fart, jag kan faktiskt inte föreställa mig hur mycket människor som går hemska öden till mötes under historiens gång. Av de som dog var det väldigt få man fick lära känna, medan huvudpersonerna verkade ha en skyddande barriär runt sig. I många fall var de döende och borde vid all rimlighet inte ha klarat sig, men något hände alltid som räddade dem.
   Men jag är nog ändå tacksam för det. Jag hatar när huvudpersoner dör.

Om det inte vore för en sak så skulle jag ge den här boken högsta betyg. Det som retar mig från första sidan till den sista är kvinnosynen i boken. Männen jagar, kvinnorna lagar mat. Männen bestämmer, kvinnorna gör som de blir tillsagda. Blä. Det blir lite bättre i slutet när två tjejer introduceras i jaktlaget, men situationen är ändå i stort sett densamma. Kvinnor och barn ska skyddas, männen ska vara tappra och sköta allt det viktiga. Herregud vad det stör mig! Kunde verkligen inte författaren föreställa sig en värld där kvinnor har samma rättigheter som män? Argh!

Jag kanske överreagerar lite, för Indrani var en stark karaktär, och det hintas faktiskt om att kvinnorna borde ha större frihet. Kanske det rentav görs något åt det i den andra boken, The deserter. Hur som helst så förtjänar The inferior fyra utav fem rosor, och jag är väldigt ivrig att få tag på den andra boken.


Jag vill dessutom tillägga att jag är väldigt förtjust i namnen på karaktärerna, allt från Stopmouth (Stoppmun, döpt så på grund av att han stammar), Rockface (Stenansikte), Brighttooth (Klartand), Speareye (Spjutöga), Bonefire (Beneld) och en hel massa andra. Det kreativaste jag sett på länge.

måndag 2 januari 2012

Kommande böcker

I år kommer det ut mängder av nya böcker och jag har satt ihop en liten lista på de som jag själv är nyfiken på (den här gången har jag bara valt titlar som kommer ut på svenska, inte engelska).

De utvalda: Monstrets dotter av Kristin Cashore
Utkommer: 2012-05-14
Sjuttonåriga Flamma kan läsa människors sinnen och styra deras vilja. Hela hennes väsen är förföriskt, men folk minns hennes elake döde far och undrar om dottern är likadan. Flamma vill bevisa att hon inte alls är som sin far. Med hjälp av sina krafter försöker hon avstyra ett hotande krig. Hon börjar inse den fulla vidden av sin styrka och den skrämmer henne. Kommer hon att bli ett lika fruktansvärt monster som hennes far var, eller kan hon använda sin förmåga till att göra gott?

  



Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Utkommer: 2012-04-19
De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.
   Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.
  



Döden i dina ögon 3 - Slutet av Rachel Ward
Utkommer: 2012-03-07
Året är 2029. Två år efter den stora katastrofen. Adam, Sarah och dottern Mia lever tillsammans i en värld som fallit samman. De kämpar också med den oönskade uppmärksamheten de dragit till sig genom att Adam precis som hans mamma Jem gjorde kan se människors dödsdatum när han ser dem i ögonen. Och det ska bli ännu värre. Under katastrofen lyckades Mia på något sätt byta ut sitt nummer och därmed skjuta fram sitt dödsdatum! Denna mystiska förmåga gör henne till ett hett och jagat villebråd. Alla vill leva för evigt och vissa är beredda att göra vad som helst för att ta reda på Mias hemlighet, även mänskliga experiment.  

Mitt klimatkatastrofala liv - Carbon Diaries 2015 av Saci Lloyd
Utkommer: 2012-01-02
London, 2015: För att göra något åt koldioxidutsläppen och de drastiska klimatförändringarna tvingar regeringen alla att börja ransonera den energi de förbrukar. Så inte nog med att Laura Brown måste tänka efter ordentligt innan hon tar en dusch, laddar sin mobil eller repar med sitt punkband - resten av medlemmarna i hennes familj verkar ha flippat ur totalt.
   Lauras storasyrra drar nämligen till Ibiza och gör av med hela familjens klimatpoäng för en månad och hennes pappa byter bort bilen mot en skottkärra verktyg och en gris. Och som om det inte vore nog försöker hennes mamma komma i kontakt med sin inre varg.
   Samtidigt som oväder härjar i Europa och en översvämning hotar London försöker Laura hålla sig flytande genom att föra dagbok över sin skruvade tillvaro.
   Välkommen till hennes klimatkatastrofala liv.
  

Silverboken av Gull Åkerblom
Utkommer: 2012-01-09
Ett år har gått sen det hemska som hände vid Råkekullaborgen. Edit går som lärling i träsnideri hos sin morfar då hon blir kontaktad av en advokat som säger sig representera Edits avlidna far, vampyren Maximiliam Vinter. Han har lämnat ett mångmiljonarv efter sig i form av fastigheter, värdepapper och saftiga bankkonton. Edit vill inte kännas vid pengarna. Men så blir hennes bästa vän Sofia kidnappad och lösesumman är fem miljoner kronor. Pengar som Sofias bror absolut inte har. Edit misstänker att kidnappningen handlar om henne själv, halvvampyren Edit. Än en gång tvingas hon möta vampyrer.



Rör mig inte! av Tahereh Mafi
Utkommer: 2012-04-05
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
   Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
   Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.





Matchad av Ally Condie
Utkommer: 2012-03-13
17-åriga Cassia Reyes lever i en värld där Samfundet styr. Ett kliniskt rent samhälle där allt är bestämt på förhand. Det har blivit dags för banketten, något som Cassia har sett fram emot i åratal. Det är nu hon ska få reda på vem hon ska leva med resten av sitt liv, vem Samfundet har matchat ihop henne med för att uppnå största möjliga perfektion. Cassia har alltid litat på Samfundet, på att de fattar de rätta besluten åt henne: vad hon ska läsa och vad hon ska tro på. Så när Xanders ansikte dyker upp på bildskärmen under matchningsceremonin vet Cassia att han är hennes idealpartner - tills hon ser Ky Markhams ansikte flasha förbi under ett ögonblick, innan skärmen släcks ner.
   Cassia börjar förstå att allt inte är som det verkar. Om Samfundet vet bäst, hur kommer det sig då att hon har parats ihop med fel person? Och vad händer om hon blir kär i någon annan, någon förbjuden, någon som inte är hennes utvalda?


Farlig ström av Cat Falls
Utkommer: 2012-04-05
Farliga saker pågår i havets djup och Ty och Gemma dras än en gång in i en kamp på liv och död.Ty har alltid vetat att havet är en farlig plats. Varje gång han lämnar sina föräldrars gård på havets botten är han beredd att möta alla möjliga faror som hajar, bläckfiskar, späckhuggare Men han var inte beredd på att stöta på en hel stad som sjunkit till botten med invånare och allt. Snart står det klart att det inte är den enda staden som sänkts och när Tys föräldrar kidnappas måste han och Gemma slå sig samman med piraterna i Barracudaligan för att rädda dem. Men är de verkligen att lita på eller är Ty och Gemma ute på djupare vatten än de är medvetna om?

De dödas strand av Carrie Ryan
Utkommer: April
Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary. Men en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i det förbjudna området utanför. För i mörkret i den övergivna nöjes­parken lurar mardrömmen och på bara några minuter är flera av dem döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Bara två av ungdomarna kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade, lämna allt det trygga bakom sig och ge sig ut i det okända.

Många böcker att se fram emot, speciellt många dystopier, vilket självklart gör mig överlycklig

Grottbjörnens folk av Jean M. Auel

Flickan Ayla är bara fem år när hennes familj dör i en jordbävning. Förtvivlad och vettskrämd flyr hon in i skogen, men ensam har hon inte en chans att överleva. Det dröjer inte länge innan hon är på väg att svälta ihjäl och dessutom såras allvarligt av ett grottlejon, och hennes liv hänger på en skör tråd när en klan med neanderthalare hittar henne. Även om han är tveksam till en början så beslutar ledaren Brun att hon får stanna, och Ayla adopteras av klanens medicinkvinna Iza.
   Men Ayla är inte en neandertalare utan en cro-magnon, och hon är inte anpassade att leva klanens liv där kvinnorna tjänar männen likt slavar. Detta leder henne in i en mängd olika problem.

Vi får under bokens gång följa Aylas utveckling från liten flicka till kvinna (eller, egentligen är hon bara runt 13, men på den tiden blev man "kvinna" mycket tidigare), alltså utspelar sig historien under en ganska lång tid. Det märks ganska tydligt på att den dessutom är ganska tjock (drygt 500 sidor).
   Men personligen stördes jag aldrig speciellt mycket av bokens längd, det tog mig bara längre tid at läsa ut den än vad det vanligtvis gör mig. Berättelsen om Ayla är spännande även om det inte alltid händer så mycket, till stor del tack vare att jag är väldigt glad i fakta. Historien utspelar sig för ungefär 25 000-35 000 år sedan, och jag suger glatt i mig allt jag kan få veta om hur människorna levde då. Det pratas om jakt, läkemedelsväxter, kläder, boende, socialt liv och en massa annat som jag är nyfiken på. Nu vet jag att författaren hittat på det mesta och att ingen vet hur folket egentligen levde på den tiden, men teorier duger för mig (mest med tanke på att jag inte kan få något bättre såvida jag inte uppfinner en tidsmaskin). Bara ibland kan det bli lite långdraget med hela sidor fulla av beskrivningar på växter och hur man tillverkar diverse saker, men det kan jag leva med.
   Dessutom känns hela konceptet med en människa som lever med neanderthalare annorlunda och originellt, inte alls som något jag läst tidigare.

Boken är skriven i allvetande-form, något som vanligtvis brukar reta mig. Jag brukar få känslan av att jag inte får chansen att lära känna huvudpersonen när berättandet hoppar omkring mellan en massa olika personer, men i Grottbjörnens folk får jag inte alls den känslan. Kanske beror det helt enkelt på att det är en väldigt lång bok och jag får mer tid att lära känna Ayla, men hur som helst har jag aldrig något problem med att personifiera mig med henne. Hon är en tuff och intelligent tjej som vet vad hon vill och inte ger sig förrän hon fått det. Ibland känns det lite som om hon är äldre än vad hon faktiskt är, för hon är väldigt mogen med tanke på hur ung hon är. Men när vi får insyn i hennes tankar så känns de fortfarande väldigt barnsliga och mer passande hennes ålder.

Grottbjörnens folk får en välförtjänt fyra, och om den varit lite mindre tjatig på sina ställen så had jag kanske övervägt att ge en full pott.