fredag 29 juni 2012

Hush Money av Susan Bischoff


Är inte omslaget riktigt snyggt?
Titel: Hush Money
Serie: Talent Chronicles
Författare: Susan Bischoff
Betyg: 2/5
Genre: Paranormal, dystopi
Sidantal: 194




















När ensamvargen Joss plötsligt blir uppmärksammad av Kat och hennes vänner, och sedan av ingen mindre än Dylan, killen hon varit kär i så länge hon kan minnas, borde hon vara överlycklig.
   Men Joss vill inte ha uppmärksamhet från vare sig vänner eller potentiella pojkvänner, hon vill bara hålla sig så osynlig som möjligt. Joss har nämligen en Talang, en närmast övernaturlig gåva som enligt lagen inte är tillåten. Alla som upptäcks dölja en Talang skeppas iväg till State School för att aldrig återvända igen. Ingen vet vad som försiggår på State School, men det finns rykten om både tortyr och medicinska experiment.
Dylan vet inte vad han ska ta sig till. Han är olyckligt kär i en tjej som inte ens verkar se honom, och hans bästa kompis Marco försöker dra honom allt djupare ner i det kriminella träsket. Men Dylan är ändå fast besluten att på ett eller annat sätt få Marco att överge sina galna planer, samtidigt som han på något sätt ska få the girl of his dreams att se honom.

Jag är lite osäker på vad jag tycker om Hush Money; den har alla de där sakerna som brukar göra att jag blir störtförälskad i en bok: superkrafter, dystopiska element, lite romantik, lite vardagsliv, tvångsintagningar, agenter och galna medicinska experiment (nu låter jag nog lite som en psykopat som gillar den här sortens böcker...) men trots det känner jag mig inte speciellt förälskad.
Anledning måste helt enkelt vara att boken inte var så bra som jag hoppats.

Till att börja med blev jag aldrig riktigt på det klara med vilken sorts värld karaktärerna levde i. Var det en framtida dystopisk värld? Eller någon form av parallellt universum där allting fungerar precis som här bortsett från att det finns folk med superkrafter och agenter som letar efter dem? Det kändes inte riktigt som varken eller. Jag önskar verkligen att det funnits lite mer världsbyggnad!

Och jag önskar ännu mer att jag fått se mer av State School! Som det är nu så kändes varken speciellt hotfullt eller läskigt, och när Talanger användes både till höger och vänster blev det aldrig några riktiga konsekvenser, inga polisförhör, ingen som fördes bort, ingenting.

På tal om Talanger så kändes det som om alldeles för många av karaktärerna hade en. Det skulle ju vara extremt ovanligt med Talanger, men just i Joss´s stad har i stort sett varenda unge en superhjälte talang. Och varför har förresten bara barnen superkrafter? De måste ju växa upp och bli vuxna, och med tanke på hur många som gick omkring och dolde sina krafter så borde åtminstone några ha klarat sig in i vuxen ålder utan att bli bortförda, men någonting sådant nämns aldrig.

Karaktärerna var väl heller inget att hurra för. De båda huvudpersonerna, Joss och Dylan, var helt okej även om det fanns nada kemi mellan dem. Jag ömsom gillade dem, ömsom ogillade dem, vissa av deras beslut fick mig att vilja banka huvudet i väggen och somliga andra beslut fick mig att bli riktigt nöjd. Men bortsett från kanske Kat och Marco så hade jag ingen koll på alla sidokaraktärer. Det kunde komma en mening i stil med: "Jessica gick fram till väggen" och jag reagerade med Va? Vem är Jessica? Har hon varit med förut? Alla sidokaraktärerna, och till viss del huvudpersonerna, kändes platta och stereotypiska. Kanska hade Bischoff behövt göra boken ett antal kapitel längre så hon hunnit utveckla dem bättre.

Jag hade först tänkt ge Hush Money en trea i betyg, men allteftersom jag skrev recensionen kom jag fram till att jag inte tyckte tillräckligt mycket om den för det, så det får bli en tvåa. Men de lovande elementen finns fortfarande kvar, så jag kanske ska läsa uppföljaren Heroes 'Til Curfew för att se om det kanske blir bättre där.

Klonad Nr 229 P av L.J. Singleton


Än en gång, hittade inte den svenska
översättningens omslag så tog originalet
Titel: Klonad Nr 229 P
Originaltitel: The Search
Serie: ReGeneration
Författare: L.J. Singleton
Förlag: B. Wahlströms
Betyg: 4/5
Genre: Science Fiction
Sidantal: 155

Detta är andra delen i serien och recensionen kan inehålla spoilers från första boken, Klonad Nr 1025 F.










Eric vet att han är en klon, och att det finns människor som är beredda att döda honom för det. Vad han däremot inte räknade med var att hans adoptivsyster Kristyn skulle kidnappas i hans ställe. Nu befinner sig hans syster i livsfara, polisen är på helt fel spår och bara Eriv vet vilka som är skyldiga.
   Han har inget val; han måste själv ge sig ut och leta efter sin syster.

Samtidigt, i Los Angeles, gör Serena, en stjärna på uppgång, en fasansfull upptäckt: en likkista på taket! Och någon vet att hon såg den! Plötsligt är denne någon ute efter henne, men hon har tur och träffar den ursnygge Chase Rinaldi som verkar vara intresserad av att hjälpa henne...

Del två i en av mina favoritserier från barndomen. Det var hur mysigt som helst att sitta i soffan, lyssna på regnet (japp, det regnar på semestern...) och läsa om en gammal favorit. Och jag förstår verkligen varför jag gillade den här boken som liten. Den påminner väldigt mycket om den sortens böcker som jag älskar idag (science fiction, superkrafter, lite romantik, coola karaktärer) men i kortare och mera lättläst format.

Även om det är en kort bok (inte ens 200 sidor) så hinner det hända mycket saker. Det blir aldrig tråkigt och jakten håller intresset uppe hela tiden. Nytt för den här boken är att vi får läsa ur två olika peroners perspektiv, Eric och Serenas, och de är minst sagt olika. Eric är en gullig och rar kille, sådana som man inte träffar ofta, medan tuffa Serena som vet hur man tar hand om sig själv har rymt hemifrån och är besatt av berömmelse och framgång. Det är alltså inte speciellt svårt att hålla isär dem och veta vem som berättar.
   Serena är jag lite tveksam om (hon är precis den sortens person som jag aldrig skulle orka umgås med i verkligheten) men jag gillar Eric. Sedan uppskattar jag de andra klonerna också, speciellt coola Allison, de har alla sina tydliga personligheter och djup. Men tyvärr tycker jag att bikaraktärerna, Erics familj, Allisons rumskamrat, mm, är lite platta och personlighetsbefriade.

Handlingen är precis som i första boken spännande men samtidigt lite barnslig. Det som händer är uppkortat och inte speciellt noggrant beskrivet, ibland sker infodumping genom styltig och onaturlig dialog, vissa delar känns en aning föråldrade (Allison vet inte vad e-mail är för nåt) men för det mesta flytter det på bra.
  
Jag rekommenderar definitivt Klonad-serien till yngre läsare, men också till dig som är lite äldre och behöver något lättare att läsa emellanåt.
   Det blir en svag fyra i betyg.

onsdag 27 juni 2012

I'm walking in sunshine, ohh ooh

Här var det solsken! Efter en mulen dag har solen äntligen kommit fram. Ja, jag råkar faktiskt vara på campingsemester, men tänkte att jag kunde uppdatera lite i alla fall.


Jag, min vovve, solsken och en god bok = en bra semester
Här sitter jag alltså och spelar schack, solar och promenerar på stranden. Men har såklart plockat med mig lite semesterböcker att läsa också, men vilka kan man undra?



The green book av Jill Paton Walsh
Hästarnas dal av Jean M. Auel
After the Snow av S.D. Crockett (som jag redan läst ut och recenserat)
Cosmo Hill - Parasiterna av Eoin Colfer
Klonad nr 229 P av L.J. Singelton
Hush Money av Susan Bischoff (som e-bok)
 + att jag dessutom väntar på min bokbeställning och ett recex av Härligt oärlig av Ally Carter (tack Bazar förlag!) och om någon av dem kommer innan semestern är slut så kommer jag definitivt påbörja dem också.

Så...

Trevlig semester på er, och hoppas att ni också får sol! =D

tisdag 26 juni 2012

Bokbeställning!

Nu har jag beställt hem nya böcker! Vilka blev det den här gången då? Jo, det blev:

The last Princess av Galaxy Craze
Happily ever after is a thing of the past.
   A series of natural disasters has decimated the earth. Cut off from the rest of the world, England is a dark place. The sun rarely shines, food is scarce, and groups of criminals roam the woods, searching for prey. The people are growing restless.
   When a ruthless revolutionary sets out to overthrow the crown, he makes the royal family his first target. Blood is shed in Buckingham Palace, and only sixteen-year old Princess Eliza manages to escape. Determined to kill the man who destroyed her family, Eliza joins the enemy forces in disguise. She has nothing left to live for but revenge, until she meets someone who helps her remember how to hope-and love-once more.
   Now she must risk everything to ensure that she does not become . . .
   The Last Princess.


Jag har haft ögonen på den här boken ganska så länge nu. Omslaget är så grymt snyggt! Dessutom är det en dystopi! Kan knappt vänta...


Libyrinth av Pearl North
In her debut novel, Pearl North takes readers centuries into the future, to a forgotten colony of Earth where technology masquerades as magic and wars are fought over books.
   Haly is a Libyrarian, one of a group of people dedicated to preserving and protecting the knowledge passed down from the Ancients and stored in the endless maze of books known as the Libyrinth. But Haly has a secret: The books speak to her.
   When the threat of the rival Eradicants drives her from her home, Haly learns that things are not all she thinks they are. Taken prisoner by the Eradicants, who believe the written word to be evil, she sees the world through their eyes and comes to understand that they are not the book-burning monsters that she has known her entire life.
   The words of a young girl hiding in an attic—written hundreds of years before Haly’s birth—will spark the interest of her captors and begin the change necessary to end the conflict between the Eradicants and Libyrarians. With the help of her loyal companion Nod, a creature of the Libyrinth, Haly must mend the rift between the two groups before their war for knowledge destroys them all. Haly’s life—and the lives of everyone she knows—will never be the same.

Detta är en dystopi som handlar om böckers makt. Om jag inte läser den här så är det något fel på mig.


Extras av Scott Westerfeld
Fame
   It's a few years after rebel Tally Youngblood took down the uglies/pretties/specials regime. Without those strict roles and rules, the world is in a complete cultural renaissance. "Tech-heads" flaunt their latest gadgets, "kickers" spread gossip and trends, and "surge monkeys" are hooked on extreme plastic surgery. And it's all monitored on a bazillion different cameras. The world is like a gigantic game of "American Idol." Whoever is getting the most buzz gets the most votes. Popularity rules.
   As if being fifteen doesn't suck enough, Aya Fuse's rank of 451,369 is so low, she's a total nobody. An extra. But Aya doesn't care; she just wants to lie low with her drone, Moggle. And maybe kick a good story for herself.
   Then Aya meets a clique of girls who pull crazy tricks, yet are deeply secretive of it. Aya wants desperately to kick their story, to show everyone how intensely cool the Sly Girls are. But doing so would propel her out of extra-land and into the world of fame, celebrity...and extreme danger. A world she's not prepared for.
Det var några år sedan som jag läste, och dyrkade, Ful-trilogin av Scott Westerfeld. Men jag har aldrig läst den fristående uppföljaren. Det måste ändras!


The Berserker's horse av Lisa Maxwell
The Alliance is a totalitarian government that uses all living creatures as tools for war and slavery. A young orphan girl, tired of turning horses into weapons of destruction for the state, flees on her favorite steed. In her escape, she meets a mute stranger who may hold the key to the Alliance's downfall. The answers they seek will either deliver them to freedom or death.

Jag pratade om den här boken för ett tag sen och nämnde hur mycket jag ville ha den och hur svår den var att få tag i. Ja, nu har jag köpt den begagnad. Fick betala massor i extra fraktkostnad... suck.








Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg
När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...
   I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?


En svenskskriven fantasy som verkar mysig och spännande.





Oblivion high av Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger
När den japanske utbytesstudenten Nix börjar högstadiet i Upplands Väsby, vänds livet där upp och ner för vännerna Nin och Soon-Mi. Kommer hans vänskap ge dem en fribiljett till skolans tuffa gäng, eller kommer de dra ner honom till töntarnas nivå?
   Nix är snygg och mystisk, han ser nästan ut som en vuxen, men beter sig ibland som ett barn. Är han verkligen den han utger sig för att vara? Eller är han i själva verket sagornas näcken - och hör hemma i ett långt mer mörkt och mytologiskt land än Japan?
Jag har blivit alltmer fäst vid det här med manga, och den här boken verkar annorlunda och bra.




  

After the snow av S.D. Crockett

Titel: After the snow
Författare: S.D. Crockett
Förlag: Feiwel and Friends
Betyg: 2/5
Genre: Dystopi, Post apokalyptiskt
Sidantal: 290













Det var inte länge sedan det iskalla smältvattnet från nordpolen skickade världen in i en ny istid, men det var innan Willo föddes. Allt han känner till är en karg värld av is och snö, en värld som tar fram det värsta och det bästa (men mest det värsta) i människor.
   Men Willo trivs ändå hyfsat bra. Han har sin familj och de lever uppe bland bergen trots att de inte fått tillåtelse av regeringen. Men det gör inte så mycket. De gömmer sig och jagar och säljer sin fångst olagligt för att få mat för dagen.
   Men en dag när Willo kommer hem är hela familjen borta. Regeringsmännen har tagit dem. Willo ger sig av för att rädda dem, men på vägen träffar han en svältande flicka och hennes bror. Vad ska han göra? Han klarar sig knappt själv, och han kan absolut inte ta hand om två barn. Men någonting får honom ändå att gå tillbaka för att hjälpa dem...

När jag läst ut After the snow var jag hyfsat nöjd. Det fanns en hel del lösa trådar som jag ville ha svar på, så jag gick och letade efter uppföljaren. Men, oj då, det fanns ingen! Plötsligt sjönk betyget väldigt mycket. Tänker inte författaren lösa alla frågor? Utveckla Marys och Willos förhållande? Berätta mer om den märkliga världen hon skapat?
Det är mycket motvilligt jag ger boken ett såpass lågt betyg (om ni följer min blogg har ni kanske märkt att jag väldigt sällan delar ut betyg lägre än treor), speciellt som jag faktiskt tyckte att den var rätt så bra. Men den behöver en uppföljare. Det är alldeles för mycket som bara klipps av, låter bli att förklaras eller känns allmänt förvirrande. Vad var det för jädra båtar, var skulle dem och vad i hela fridens namn hade (spoiler) Willos pappa med det att göra? S.D. Crockett, om du skriver en bok till ska jag genast höja betyget!

Jag gillade Willo riktigt mycket. I början kändes han iskall, elak, självisk och en aning naiv, men efterhand byggdes hans personlighet upp och han blev en riktigt sympatisk person.
   Men jag hängde inte alls med i varför han fäste sig så mycket vi Mary. Med tanke på vad han gjorde så verkade det inte som om han brydde sig speciellt mycket, men trots det så tänkte han ständigt på henne (och det verkade inte som att han var kär heller).
   Bortsett från just Willo så fäste jag mig inte speciellt mycket vid någon karaktär. Det kändes som om de bara var där för att hålla huvudpersonen vid liv. De hade inget djup, knappt någon personlighet och gjorde ofta oförklarliga saker för att rädda Willo (som de inte kände).

Den post apokalyptiska världen som skapats var cool, men, som jag sa tidigare, så behövde den byggas vidare på. Men det var kul med en bok som utspelade sig i en framtida istid eftersom de flesta framtidsböcker bygger på att växthuseffekten gjort allting varmare. Credit till Crockett för att hon gjorde något lite annorlunda!

Som sagt, det smärtar mig att ge den här boken en tvåa, men det måste göras. Om någon skulle se en uppföljare som jag missat får ni gärna säga till.

tisdag 19 juni 2012

Urtidsparken av Michael Crichton

Titel: Urtidsparken
Originaltitel: Jurassic Park
Serie: Jurassic Park #1
Författare: Michael Crichton
Förlag: Wiken
Sidantal: 507













När Alan Grant och Ellie Sattler, båda professionella paleontologer, kallas in som experter för att besöka John Hammonds nöjespark på en avlägsen ö utanför Costa Ricas kust visste de inte riktigt vad de väntade sig. Men en sak är säker: vad de än trodde fanns där, så kom det inte i närheten av verkligheten.
   Riktiga dinosaurier klonade från riktigt paleo-DNA! Men efter en olycka som lett till ett antal dödsfall har parkens investerare börjat bli nervösa, och det har beslutats att parken ska kontrolleras noggrant av experter för att man ska veta att den är säker.
   Och säker är väl det minsta den är. En missnöjd anställd, tabbar i forskningen, en tropisk storm och ett konkurrerande företag är bara några av ingredienserna till den enorma katastrof som kommer drabba ön och alla de som befinner sig på den...

Hands up, hur många har sett, eller åtminstone hört talas om, filmen Jurassic Park? Jag vet i alla fall att det har varit en av mina favoritfilmer sen jag var fem (jag var en riktig dinosaurie-nörd när jag var liten). Men nu hoppas jag att det är åtminstone några där ute som vet att filmen faktiskt härstammar från en bok. Just det: Urtidsparken!

En väldigt bra bok dessutom, men kanske inte den sortens bok som passar alla. Det går över hundra sidor innan saker och ting börjar hända, så man måste ha lite tålamod, och en stor del av de därefter fyrhundra sidorna används till komplicerade genetiska, tekniska, filosofiska och matematiska förklaringar. Kort sagt: man måste ha hjärnan med sig när man läser, och har man det kan man lära sig en hel del och uppskatta faktan. Har man det inte kommer man få huvudvärk.
   Jag försökte verkligen hänga med i alla vetenskapliga förklaringar, och för det mesta fungerade det, men ibland blev det för komplicerat för en stackars sjuttonåring som inte kan ett skvatt om kaosteorier hit och Malcolmeffekter dit. Det var intressant i början, för jag lärde mig en del och en del av Malcolms teorier (som han själv anser är hundraprocentig verklighet) får en faktiskt att öppna ögonen och fundera över vår nuvarande verklighet, vår framtid och vårt förflutna.
   Men det faktum att vetenskapen klankades ner på så mycket gjorde mig lite upprörd. Jag är en person som gillar att upptäcka, förstå och upptäcka mera, kort sagt, jag är definitivt för vetenskapen. Men jag vet att det finns saker man nödvändigtvis inte bör göra (typ skapa Frankensteins monster) och att vi borde ha begränsningar. Malcolm drar liksom alla forskare över samma kam: närmast ondskefulla typer som bara är ute efter pengar, makt och att sabba jorden. Så är det ju inte!

   Sedan finns det förstås andra karaktärer i boken som inte alls håller med Malcolm, och jag blir lite osäker på vad för slags budskap Crichton försöker skapa: är vetenskap bra eller dåligt? Jag tror att det är meningen att man som läsare ska komma fram till att vetenskap är bra, men att vi ska vara mer försiktiga med hur vi använder den.
   Nog pratat om vetenskap!

Det händer ju en hel del spännande saker också, som tyrannosaurius rex anfall och velociraptorer på jakt och människor som flyr för sitt liv. Boken är, när Maloclm väl ät tyst, snabb, händelserik, spännande och ful med lite mer diskret fakta om både dinosaurier och en massa andra saker (både om djurarter och annat). Den här sortens fakta dyker upp lite varstans i boken och man blir inte alls lika trött på den, faktum är att jag blev nyfiken och alltid ville veta mer.
   Crichton var heller inte helt snäll mot sina karaktärer. Han lät inte allihopa överleva på något magiskt vis, han gjorde det hyfsat realistiskt genom att döda en stor mängd av dem.

På tal om karaktärerna, vad finns det att säga om dem? Jag både gillar och ogillar dem. De är många och boken skiftar point of view mellan dem, men trots det hade jag inte svårt att hålla isär dem vilket jag lätt har när den sortens berättarteknik används. Bäst tycker jag nog om Ellie, Grant, Wu, Lex och Tim, även om mina känslor för Lex är kluvna. Maken till mer irriterande unge får man leta efter. Men jag gillade att hon var en tuff sportälskare och inte en typisk åttaårig flicka som bara leker med barbie. Blä!
   Men ibland kändes karaktärernas reaktioner inte helt vettiga. Nästan ingen fick panik när djuren försökte äta upp dem, och om någon dog var det aldrig någon som grät över det. Kan säga att om så många människor dog i min direkta närhet så skulle jag sitt på golvet och lipa (men så är jag inte hellre så värst modig...).


Värt att nämna är att det finns enorma skillnader mellan boken och filmen. En del är lite mindre, som att Grant i filmen hatade barn och i boken gillade dem, och en del större som (stor spoiler!) att Hammond dör och att Costa Rica bombar ön. Jag funderar faktiskt på att se om filmen snart och skriva en filmrecension också.

måndag 18 juni 2012

Ljusets hunger

Titel: Ljusets hunger
Serie: Stall Norrsken #6
Författare: Noomi Hebert, Lena Ollmark
Illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidantal: 145

Detta är den sjätte och sista delen i serien Stall Norrsken, så varning för spoilers för de tidigare delarna, Eldens Gåva, Isens hemlighet , Vindens vägKlippornas dans och Mörkrets längtan








Allting verkar vara som vanligt igen. Adrian är tillbaka i Underjorden, Joakim har fått tillbaka Hotty, Röökh har kommit till ro och Underjordens styrkor har splittrats. Kriget är över och Åse har börjat fundera på om det är dags att hitta ett sätt att bli av med deras och hästarnas krafter.
   Men Andrea är galen av längtan efter Adrian och Vera får reda på hemska saker om Robin och Patrick. Samtidigt leder den onaturliga hettan i Gheika till rasande skogsbränder och Joakim och Åse blir fast mitt i det vilda eldhavet.
   Innan de vet ordet av är alla tillbaka där allting började och där allting ska sluta: Underjorden. Och den här gången kommer inte Benriddarna ge sig innan de fått det största av offer...

Wow, Ljusets hunger är definitivt den bästa boken i serien. Till skillnad från de andra böckerna kommer den igång mycket tidigare med händelser som är både mörkare, våldsammare och sorgligare. Alla karaktärerna tvingas gå igenom diverse hemska situationer och lära sig hantera dem oavsett vad som händer. De växer till personligheten och kommer ännu närmre varandra.
  
Som i de tidigare böckerna används orden sparsamt (en av anledningarna till att boken är så kort) de viktigaste scenerna blir ändå oerhört dramatiska tack vare mangabilderna. Det är aldrig några problem med att leva sig in i situationerna.

Men de tidigare problemen med serien klänger sig fast: jag vill ha fler svar. Vissa saker kändes fortfarande lite väl enkelt ordnade utan ordentliga förklaringar (slutet, till exempel). Jag får lite känslan av att författarna inte kunde komma på lösningar på allt och hoppades att ingen skulle märka. Det känns slarvigt. Tyvärr.

fredag 15 juni 2012

Nya boktips!

Inside out av Maria V. Snyder

Keep Your Head Down.
Don't Get Noticed.
Or Else.
   I'm Trella. I'm a scrub. A nobody. One of thousands who work the lower levels, keeping Inside clean for the Uppers. I've got one friend, do my job and try to avoid the Pop Cops. So what if I occasionally use the pipes to sneak around the Upper levels? The only neck at risk is my own…until I accidentally start a rebellion and become the go-to girl to lead a revolution.


Låter lite som Hungerspelen med en tjej som ovetandes skapar en revolution, tycker ni inte? Bra verkar den i alla fall.





Touch of power av Maria V. Snyder

Laying hands upon the injured and dying, Avry of Kazan absorbs their wounds and diseases into herself. But rather than being honored for her skills, she is hunted. Healers like Avry are accused of spreading the plague that has decimated the Fifteen Realms, leaving the survivors in a state of chaos.
   Stressed and tired from hiding, Avry is abducted by a band of rogues who, shockingly, value her gift above the golden bounty offered for her capture. Their leader, an enigmatic captor-protector with powers of his own, is unequivocal in his demands: Avry must heal a plague-stricken prince, leader of a campaign against her people. As they traverse the daunting Nine Mountains, beset by mercenaries and magical dangers, Avry must decide who is worth healing and what is worth dying for. Because the price of peace may well be her life...

Av samma författare som Inside out, låter ganska spännande


Candor av Pam Bachorz
In the model community of Candor, Florida, every teen wants to be like Oscar Banks. The son of the town’s founder, Oscar earns straight As, is student-body president, and is in demand for every club and cause.
   But Oscar has a secret. He knows that parents bring their teens to Candor to make them respectful, compliant—perfect—through subliminal Messages that carefully correct and control their behavior. And Oscar’s built a business sabotaging his father’s scheme with Messages of his own, getting his clients out before they’re turned. After all, who would ever suspect the perfect Oscar Banks?
   Then he meets Nia, the girl he can’t stand to see changed. Saving Nia means losing her forever. Keeping her in Candor, Oscar risks exposure... and more
.

Av någon anledning fullständigt älskar jag omslaget, trots att det inte är så speciellt. Hela idéen med att hypnotiseras undermedvetet verkar också spännande, även om det kanske inte är den mest originella.


Perception av Heather Cashman
Your perception will sharpen once you see through a tiger's eyes.
   More than five hundred years after the apocalypse, the survivors of off-grid genetic experimentation have refined their mixed DNA to the point that humans and their animal counterparts share physical and mental links. Varying species have divided into districts, living in a tenuous peace under the President of Calem.
   Ardana and her tiger ingenium Rijan leave their life of exile and abuse in the Outskirts, setting out with their twin brothers to redeem themselves and become citizens of the Center. But shedding their past isn't as easy as they had hoped. When the system that shunned them becomes embroiled in political conflict and treachery, their unique abilities and experiences from the Outskirts make them invaluable to every faction. The runaways become pawns to friends as well as enemies, and with every step it becomes more difficult to tell which is which.
Påminner lite om Guldkompassen (fast jag har ju i och för sig bara läst halva den boken...) Omslaget är riktigt snyggt också.


Winter's end – Jean-Claude Mourlevat
In a gripping dystopian novel, four teenagers risk impossible odds to fight against tyranny in a world of dangerous choices — and reemerging hope.
   Escape. Milena, Bartolomeo, Helen, and Milos have left their prison-like boarding schools far behind, but their futures remain in peril. Fleeing across icy mountains from a terrifying pack of dog-men sent to hunt them down, they are determined to take up the fight against the despotic government that murdered their parents years before. Only three will make it safely to the secret headquarters of the resistance movement. The fourth is captured and forced to participate in a barbaric game for the amusement of the masses — further proof of the government’s horrible brutality. Will the power of one voice be enough to rouse a people against a generation of cruelty?


Fransk dystopi, låter annorlunda

torsdag 14 juni 2012

Mörkrets längtan av Noomi Hebert och Lena Ollmark


Titel: Mörkrets längtan
Serie: Stall Norrsken #5
Författare: Noomi Hebert, Lena Ollmark
Illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidantal: 128

Detta är del fem i serien Stall Norrsken, så varning för spoiler för de tidigare delarna, Eldens Gåva, Isens hemlighet , Vindens väg och Klippornas dans





Sommaren är här och midnattssolen kämpar för att återvända, men mörkret kämpar emot. Runt om i Gheika lider folk av sömnproblem och Joakims pappa begår det ultimata sveket och säljer Hot Flame.
   Den enda som inte vill att mörkret ska försvinna är Andrea. Adrian klarade inte av att vara åtskild från henne längre och nu har han återvänt till de levandes värld. Men de båda älskande kan bara träffas under de mörka timmarna, och de vet att de inte kommer att hålla. För att Adrian ska kunna stanna bland de levande måste han begå ett mord, stjäla någons ögon och hjärta, och ett sådan brott är han inte beredd att begå, inte ens för kärlek. Eller?
   Samtidigt smyger mörka varelser runt i skogen, någon mer har återvänt från Underjorden. Det är något fel med tränaren Patrick och hans dotter Robin, och vad döljer egentligen Jakob? Frågorna hopar sig och slutstriden kommer allt närmre...

Mörkrets längtan känns lite kortare än de andra böckerna (det kanske den är också, jag har inte jämfört antalet sidor). Hur som helst känns det som om saker och ting går lite väl snabbt på sina ställen, som om det behövdes mer förklaringar. Det känns som om alldeles för många saker bara viftas bort utan att jag som läsare, eller ens bokens huvudpersoner, får veta detaljerna. Det ger en lite slarvig känsla till berättelsen, som om författarna inte orkade fixa till de där små detaljerna.

Som titeln och det (ursnygga) omslaget antyder så är Mörkrets längtan lite mörkare än de tidigare delarna av serien. Finns det något som rättfärdigar mord? Hur långt får man lov att gå för kärleks skull? Kan man offra andra för att själv bli lycklig? Frågorna tas försiktigt upp men diskuteras inte speciellt djupt, vilket i och för sig är lite synd. Men de finns ändå där och ger en lite obehaglig, sorgsen känsla när man läser boken.
   De mörkaste eller sorgligaste eller mest dramatiska bitarna är nästan alltid gjorda i mangastil istället för text. Andrea och Adrians kärlek beskrivs inte med många ord, men bilderna man ser på dem tillsammans gör att man ändå förstår att de är passionerat förälskade.

Jag är också glad att författarna valde att visa att fienden inte alltid är den sortens person man tror. En vis ondskefull fiende (om ni läst böckerna vet ni säkert vem jag menar) fick i den här boken mer plats än tidigare, man fick en chans att förstå vad som gjort hen så bitter och hämndlysten, samtidigt som hen fick en chans att visa sina mer sympatiska sidor.
   Jag uppskattar alltid när böcker visar att det inte alltid går att dela in allt i svart eller vitt, gott eller ont.


onsdag 13 juni 2012

Monstrets dotter av Kristin Cashore

Titel: Monstrets dotter
Originaltitel: Fire
Serie: De Utvalda #2
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Semic
Sidantal: 495

Tack Semic förlag för rec. exet!

Detta är del två i en serie men eftersom den utspelar sig före första boken, Tankeläsaren, så kommer det inte finnas några spoilers för den i recensionen.








Flamma är ett monster. Hennes far Cansrel var också ett monster, och han använde sina krafter för att kontrollera rikets kung, Nax, och skapa kaos och lidande i kungariket.
   Nu är både Nax och Cansrel döda, men Flamma är fortfarande ett monster, rikets sista mänskliga monster. Som ett monster är hon otroligt vacker och har en förmåga att läsa andra människors tankar och ta över deras sinnen. Men folket minns vad Cansrel gjorde med sin makt och det minns också Flamma, och därför är hon hatad av många och vågar nästan aldrig använda sina krafter av rädsla att hon ska bli som sin far.
   Men riket står på gränsen till krig och Flamma tvingas inse att hon kan komma att bli tvungen att använda sina krafter för att rädda oräkneliga människors liv.

Jag tyckte att första boken var sådär, men jag var faktiskt mer förtjust i Monstrets dotter av någon anledning. Den kändes mer spännande och mer händelserik. Fortfarande är den inte riktigt den typiska fantasyboken, den är långsam och med djupa karaktärer och utan några riktiga fantasyelement bortsett från att det utspelar sig i en annan värld (och såklart att Flamma är ett monster). Det finns inga drakar eller trollkarlar eller troll men det funkar ändå. I första boken tyckte jag att det blev lite tråkigt men jag tyckte bättre om det här, kanske för att jag var mer beredd på det den här gången.

Bokens starkaste sida är karaktärerna, allihopa känns äkta även om jag inte gillar alla, speciellt inte Archer. Seriöst, han var ett riktigt kontrollfreak! Men jag gillade Brigan och Flamma. Hon var stark på ett helt annat sätt än Katsa som var mer fysiskt stark. Flamma var istället mentalt stark, envis och höll hårt i vad hon trodde på. Jag uppskattade hur hon valde att hjälpa kungadömmet på olika sätt, trots att hon inte alltid uppskattade det själv. Hon satte andra framför sig själv för att rädda liv.
   Vad jag däremot inte gillade var hur boken framåt slutet blev lite typiskt krig/fantasy-mannen-är-ute-i-kriget-och-kvinnan-sitter-hemma-och-oroar-sig. Flamma gick ständigt runt och oroade sig medan andra tog tag i saker och ting. Sånt är så fruktansvärt irriterande. Men däremot tyckte jag det var väldigt roligt att Cashore slängt in en del kvinnor i armén. Det händer inte ofta men uppskattas starkt.

Jag fick lite antiklimax-känsla av av slutstriderna. Det var inga episka strider precis, speciellt som Flamma knappt var närvarande, men det var fortfarande bättre än i första boken.

Kort sagt skulle man kunna säga att jag tyckte bäst om första halvan av boken, och att jag i det stora hela tyckte bättre om den än den första boken.

tisdag 12 juni 2012

The saga of Darren Shan, the Manga, volume 1-3 av Darren Shan och Takahiro Arai















Titel: Circue Du Freak
Vampires Assistant
Tunnels of Blood
Serie: The saga of Darren Shan, the Manga #1-3
Författare: Darren Shan
Illustratör: Takahiro Arai
Förlag: Orbit

Detta är en recension av de tre första delarna i en serie och kan innehålla små spoilers för första boken


Darren Shan är en alldeles vanlig, trettonårig pojke bortsett från en sak: han är fullkomligt tokig i spindlar. När han och hans kompis Steve får chansen att att gå och se showen Cirque Du Freak finns det bara en sak som lockar Darren dit: en mystisk mr Crepsley ska uppträda med sin spindel Madam Octa. Trots att resten av showen är riktig läskig är Darren överförtjust i Madam Octa, och detta får honom att fatta ett ödesdigert beslut: han ska stjäla henne.
   Om han vetat att det skulle leda honom rakt in i vampyrernas mörka värld så hade han nog tänkt två gånger...

Någon gång i åttan-nian såg jag filmen Vampires Assistant, och efter det läste jag i sträck de tre första böckerna i serien som filmen baserades på (jag började läsa del fyra också, men tröttnade). Det var ett tag sen, och häromdan hittade jag mangan och tyckte det kunde vara kul att fräscha upp mitt minne av serien.

Den är ungefär som jag mindes den, så mycket credit kan jag ge till författaren. Det är fruktansvärt irriterande att läsa en manga/se en film baserad på en bok där de har ändrat en massa saker. Det kändes trevligt att storyn i mangan var nästan exakt samma som i böckerna (några små skillnader fanns det, men det gjorde inte så mycket). Det var fortfarande spännande, sorgligt och på sina ställen till och med lite romantiskt, precis som jag vill ha det.
   Dessutom såg de flesta karaktärerna, bortsett från Crepsley, ut ungefär som jag föreställt mig dem, vilket också var trevligt. Mangastilen var fin, ja, jag tror att jag börjar fastna riktigt ordentligt för det här med manga. Som jag sagt i så många andra recensioner så ger det så mycket liv åt historien!

Men det finns vissa saker i böckerna som känns lite irriterande: för det första förstår jag aldrig riktigt varför Crepsley så gärna ville ha Darren som assistent. Han var ju faktiskt bara en vanlig trettonårig pojke, om än med ett bisarrt intresse för spindlar. Dessutom kändes det som om Darren var lite smått korkad ibland. Jag menar, hur dum är man inte om man stjäl från en vampyr? Och säger att om han kommer efter en så ska man berätta för polisen att han är en vampyr? Vilken polis skulle tro på det? Ungen borde väl ändå förstå att det skulle gå åt skogen.

För övrigt så gillar jag de flesta karaktärerna och att författaren försöker visa att inget är svart eller vitt, gott eller ont. Mina favoriter bland karaktärerna är nog Darren, Debbie och Evra (haha, typ alla huvudpersonerna) och jag vill hemskt gärna se mer av Steve längre fram i serien.

Tävlingstips!

Jag har hittat två nya roliga tävlingar som jag måste tipsa om. Hos Bokgläntan kan ni tävla om tre olika böcker: Eld, Jag väntar under mossan och Sista testamentet, och hos LiberLibri kan ni vinna Härligt oärlig av Ally Carter.

Så vad väntar ni på? Gå och anmäl er!

lördag 9 juni 2012

Silverkniven av Gull Åkerblom

Titel: Silverkniven
Serie: Silverkniven #1
Uppföljare: Silverboken
Författare: Gull Åkerblom
Förlag: Opal
Sidantal: 301












Edit Sommarberg är vid första anblicken normal. Hon går till skolan. Hon älskar hästar, speciellt ridskolehästen Lulu. Hon tycker om att läsa. Sådan saker som många tonåriga flickor tycker om. Att hon sedan är olycklig, utstött och gravt mobbad, ja, sådant är ju inte heller så ovanligt.
   Det som inte är normalt med Edit är hennes mamma. De bor inte ens tillsammans, för Edits mamma är fullständigt galen och bor i en stuga i skogen där hon målar tavlor hela dagarna. Ja, när hon inte mår extra dåligt alltså. Då sticker hon till sjukhuset och bor instängd där ett tag.
   Edits enda ljuspunkt i livet är när hon hittar en annons om ett ridläger på Råkekullaborgen. Hon måste dit! Men hennes mamma är fruktansvärt rädd för hästar och säger blankt nej. Edit åker såklart dit ändå, men visst är det något konstigt med lägret och de två lägerledarna? Varför rider de bara på natten i kolmörkret? Varför äter de aldrig utan dricker bara rött vin? Varför är de så bleka och vackra?
   Och, viktigaste av allt: vad har de med Edit och hennes mamma att göra?

Silverkniven är en underlig liten bok. Den är skriven på ett lågmält och mystiskt sätt, med en historia som sakta kryper fram och underliga saker som beskrivs som om de vore helt naturliga. Det är definitivt inte den sortens bok man sätter sig ner och läser ut i ett svep. Själv måste jag läsa lite i etapper, för det är något med Åkerbloms språk som får mig att kan mig mättad, liksom. Om jag försökt tvinga mig själv att rusa igenom hela boken hade jag tröttnat. Så ett tips till dig som ska läsa Silverkniven: stressa inte. Ge boken den tiden den behöver, läs sakta och tillåt dig själv att ta en paus då och då. För mig kändes hela boken mer läsvärd om jag gjorde så.

Som jag skrev i det här inlägget så här detta en av få böcker som lyckas väva in hästtemat i det övernaturliga, gör det till något eget. För trots att huvudhandlingen inte går ut på ridning och hästar utan på mysteriet på Råkekullaborgen så finns ändå kärleken till hästar där och genomsyrar hela berättelsen. Det känns verkligen att bara en författare som faktiskt förstår sig på hästar så lätt skulle kunna få med dem i en historia som annars inte kunde förknippas mindre med dem. (liten spoilervarning, markera för att läsa: vampyrer) Tack, Gull Åkerblom!

Annars pratas det också mycket om utanförskap, att hitta sig själv och om vänskap. Författaren visar hur viktigt det är med gemenskap, och hur förstörd en person kan bli av att vara ensam och hur lurad man kan bli av den som låtsas bry sig.

Vad jag däremot inte gillade med boken var att visa saker kändes helt omöjliga: personernas reaktioner på de fullständigt omöjliga saker som inträffade (den starkaste reaktionen var typ: "nu pratar vi inte mer om det här, jag går och gör en smörgås med ost och skinka"). Och jag kan säga att det ändå var rätt så häpnadsväckande saker som inträffade.

Det gick heller inte att komma karaktärerna inpå livet. Huvudpersonen, Edit, tyckte jag hyfsat bra om, men alla de andra kändes mest som konstiga skuggor i utkanten av handlingen. De fanns liksom bara där och gjorde det som författaren tyckte passade in i berättelsen trots att det var helt ologiskt. Jag tror att det kan bero på Åkerbloms sätt att skriva, jag hamnar på sätt och vis på långt avstånd och iakttar allt, jag bjuds aldrig riktigt in i historien på riktigt, och därför kan jag såklart inte lära känna karaktärerna.

Nu tänker jag prata om något som innehåller massor av spoilers, så du som inte vill bli spoilad får helt enkelt hoppa över det här stycket. Du som läst boken får gärna kommentera och säga vad du tycker om de här sakerna, som jag själv retade mig på flertalet gånger.

Alltså, vampyrer. Jag vet inte var Åkerblom gjort sin research, men hon har slarvat ordentligt. Vampyrer är inte rädda för silver! Man dödar inte vampyrer genom att skjuta dem med en silvekula! Det är varulvar! Vampyrer spetsar man på pålar! Dessutom, Katrin dog i solljus, så hur kommer det sig att Max inte gjorde det? Lillian sa ju hur tydligt som helst att han stannade framför henne och skymde solen för så länge sedan när de träffades. Varför dog han inte?! Och Lillian var ju tydligen också en odöd, så varför kunde hon gå ut i solljus, varför behövde inte hon dricka blod?Slut spoiler.

Silverkniven är alltså en bok med både nackdelar och fördelar. Den av avslutas med fler frågor än svar och jag ska ta och läsa uppföljaren någon dag för att se om mina frågor som jag nämnde ovan kanske får ett vettigt svar.

fredag 8 juni 2012

Sailor Moon av Naoko Takeuchi

Titel: Sailor Moon
Serie: Pretty Soldier Sailor Moon Volume #1
Författare: Naoko Takeuchi
Illustratör: Naoko Takeuchi
Förlag: Tokypop
Sidantal: 200











Usagi var en helt vanlig, fjortonårig, japansk skolflicka (ja, hon kanske är lite ovanligt lat, matglad och skoltrött, men ändå) tills hon en dag på väg till skolan trampade på katten Luna. Det visar sig nämligen att Luna inte är en vanlig svart katt och snart tvingas Usagi förstå att hon inte alls är en helt vanlig, fjortonårig, japansk skolflicka. Hon är Sailor Moon, en beskyddare av kärlek och rättvisa, och hennes uppgift är att hitta de andra besjyddarna och tillsammans med dem skydda och hitta en magisk ädelsten och den mystiska månprinsessan från ondskan.
   Men magiskt arv eller inte, Usagi är ingen vidare soldat och hon springer ständigt in i den mystiske, men snygga, Tuxedo Mask. Vem är han, och, viktigast av allt, är han vän eller fiende?

Jo, ja, jag vet hur det låter. Har jag suttit och läst Sailor Moon?! Jo, det har jag faktiskt. Jag älskade anime serien när jag var liten (älskade som i att vara helt besatt) och det var bara något år sedan jag fick veta att serien var baserad på mangan. Helt nyligen stötte jag dessutom på mangan på Goodreads, och då erkände jag för mig själv: jag vill läsa den. Så var det bara.

Nostalgitripp alltså! Trots att det inte var mycket jag kom ihåg från serien då fanns det ändå scener där jag tänkte: just det! Det minns jag! Och det är en ganska gullig manga. Striderna må vara enformigt lika, karaktärerna kanske är stereotypa (den lite omogna, romantiska tjejen, geniet som inte har några vänner, den skitsnygga tjejen, tuffingen som egentligen bara är ensam och ledsen, den mystiska killen som kan vara antingen ond eller god, ja, ni fattar vad jag menar...) och Usagi behöver ständigt räddas, men jag gillade ändå historien.

Och jag kan också erkänna att jag gillade huvudpersonen, Usagi, trots att hon var en gnällspik. Det känns lite som om Takeuchi försöker visa att också de där lite mesiga tjejerna kan lära sig bli hjältinnor. För Usagi är definitivt inte den typiska hjältinnan (hon tycker om att äta och sova och börjar alltid gråta) men lyckas ändå ofta rädda dagen. Men, som Usagi själv uttrycker det, så lyckas hon bara med hjälp av sina magiska vapen och hjälp från sina vänner och Tuxedo Mask. För hon behöver faktiskt själv räddas hela tiden. Detta hade retat mig om det bara var den mystiske killen som räddat henne, men nu räddas hon lika ofta av de andra beskyddarna och då känns det helt okej. Jag hatar böcker där tjejen är en superstark hjältinna men ändå alltid måste räddas av en kille. Här är det ju andra hjältinnor som sköter jobbet, och då känns det inte som om boken försöker skicka ut ett meddelande om att tjejer alltid behöver räddas. (För något år sedan läste jag Tokyo Mew Mew som är väldigt lik Sailor Moon på många sätt, och där fanns det typiska, irriterande temat med supertjej-som-ändå-måste-räddas-av-de-stora-kärleken. Blä!)
Kanske jag borde ta och se om animen snart? Får bara se till att ingen ser när jag tittar...

Kan föresten nämna att det finns 18 stycken volymer i den här serien. Om jag läser alla så kommer jag definitivt inte recensera alla, det blir mer än vad jag orkar. Bara så att ni vet. 

Klippornas dans av Noomi Hebert och Lena Ollmark


                                                         Titel: Klippornas dans      
Serie: Stall Norrsken #4
Författare: Noomi Hebert, Lena Ollmark
Illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidantal: 145

Detta är del fyra i serien Stall Norrsken, så varning för spoiler för de tidigare delarna, Eldens Gåva, Isens hemlighet och Vindens väg.

Katastroffen har inträffat i Gheika! En jordbävning har stängt in en stor grupp turister nere i gruvgångarna och de tycks vara omöjliga att hitta.
   Men var kommer jordbävningarna, stenrasen och den märkliga jordaktiviteten från? Det har ju inte varit jordbävning i Norrland på hundratals år! Kan det ha något med Underjorden att göra?
   Samtidigt har en mer personlig katastrof inträffat för Vera: hennes styvpappas spelande har gått åt skogen och plötsligt är familjen skuldsatt upp över öronen. De måste flytta, sälja bilen. Och, till Veras förskräckelse, sälja Moldi och splittra de fyra elementen...

Klippornas dans påminner mycket om de tidigare delarna i serien: ett hot uppkommer och de utvalda måste tillsammans hitta ett sätt att stoppa det. Den här gången kommer hotet från ett lite annorlunda håll, och den obligatoriska slutstriden som funnits i de andra böckerna sker på ett helt annat sätt här, vilket är trevligt. Utan variation skulle hela serien bli tråkig. Dessutom avslutas allt med en liten gåta som gör en lagom nyfiken på att läsa nästa bok utan att längtan blir olidlig.

Mangabilderna är fortfarande en av bokens starkaste sidorna. Jag har sagt det i varje tidigare recension av den här serien, och jag kan säga det igen: jag älskar bilderna! De gör allting mer levande, ger karaktärerna mer liv och mer dramatik i de fartfyllda scenerna.
   Som jag också nämnt tidigare älskar jag hur författarna blandar samman klassisk fantasy och häst till en helt ny genre. Jag önskar verkligen att det fanns fler av den sortens böcker.

För övrigt finns det inte så mycket att säga. Klippornas dans är ju som sagt mycket som de övriga delarna i serien med lite vardagsliv inslängt bland magin och stallivet, men jag skulle kanske velat ha mer av alltihop. Mer magi, mer stalliv, mer vardag. Böckerna är så korta, de är över innan man hinner fördjupa sig i dem. Kanske börjar jag tröttna lite på temat och vill ha mer än vad den här boken ger. Men den är fortfarande bra.

Hoppa över det här stycket om du vill slippa spoilers!
   Jag kan säga att jag aldrig riktigt köpte att om man går tillräckligt långt ner i marken så kommer man till underjorden. Det funkar liksom inte, då skulle man ha kommit till underjorden för länge sedan när man borrat efter olja, eller grävt fram gruvgångar. Om det bara var de utvalda gänget som kunnat ta sig dit hade jag kanske köpt det, kanske skulle Åse ha öppnat någon portal som hon är så bra på. Men nu släpade de ju dessutom med sig en grupp turister dit! Nja, jag vill nog ha en bättre förklaring på det där.

tisdag 5 juni 2012

Nyskapande

Som ni säkert ser så har jag gjort om lite här på bloggen. Svårt att missa, antar jag. Så vad tycks? Själv blev jag riktigt nöjd, även om det känns konstigt med nytt färgtema.

Gamla headern:
















Nya headern:
















Vad tycker ni? Vilken är snyggast?

söndag 3 juni 2012

Nya boktips!

Efter att ha läst När jag vaknar finns dun inte, Blodsbarn och Jag minns inte varför jag älskar dig och inte alls tyckt om dem så har jag plötsligt fått en längtan efter att läsa en bok om minnesförlust som faktiskt är bra. Jag har skrapat ihop en liten lista på lovande titlar:


As I Wake av Elizabeth Scott
Ava is welcomed home from the hospital by a doting mother, lively friends, and a crush finally beginning to show interest. There's only one problem: Ava can't remember any of them - and can't shake the eerie feeling that she's not who they say she is.
   Ava struggles to break through her amnesiac haze as she goes through the motions of high-school life, but the memories that surface take place in a very different world, where Ava and familiar-faced friends are under constant scrutiny and no one can be trusted. Ava doesn't know what to make of these visions, or of the boy who is at the center of them all, until he reappears in her life and offers answers . . . but only in exchange for her trust.


Alla recensioner jag läst har varit positiva, och omslaget måste vara bland de snyggaste jag har sett.


Slated av Teri Terry
Kyla’s memory has been erased,
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.

She’s been Slated.

The government claims she was a terrorist, and that they are giving her a second chance - as long as she plays by their rules. But echoes of the past whisper in Kyla’s mind. Someone is lying to her, and nothing is as it seems. Who can she trust in her search for the truth?


Dystopi! Självklart måste jag läsa den.




The unbecomming of Mara Dyer av Michelle Hodkin
Mara Dyer doesn’t think life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.

It can.

She believes there must be more to the accident she can’t remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.

There is.

She doesn’t believe that after everything she’s been through, she can fall in love.

She’s wrong.


Alla verkar ha läst The unbecoming av Mara Dyer, och åsikterna tycks vara väldigt olika. Får se vad jag själv tycker om den....


False Memory av Dan Krokos
Miranda wakes up alone on a park bench with no memory. In her panic, she releases a mysterious energy that incites pure terror in everyone around her. Except Peter, a boy who isn't at all surprised by Miranda's shocking ability.
   Left with no choice but to trust this stranger, Miranda discovers she was trained to be a weapon and is part of an elite force of genetically-altered teens who possess flawless combat skills and powers strong enough to destroy a city. But adjusting to her old life isn't easy--especially with Noah, the boyfriend she can't remember loving. Then Miranda uncovers a dark truth that sets her team on the run. Suddenly her past doesn't seem to matter...when there may not be a future.
   Dan Krokos' debut is a tour-de-force of non-stop action that will leave readers begging for the next book in this bold and powerful new series.

False Memory är nog den boken på den här listan som jag längtar efter mest. Blandning av dystopi, minnesförlust och superkrafter? Ge mig den nu!!


The Rook av Daniel O´Malley
The body you are wearing used to be mine.
   So begins the letter Myfanwy Thomas is holding when she awakes in a London park surrounded by bodies all wearing latex gloves. With no recollection of who she is, Myfanwy must follow the instructions her former self left behind to discover her identity and track down the agents who want to destroy her.
   She soon learns that she is a Rook, a high-ranking member of a secret organization called the Chequy that battles the many supernatural forces at work in Britain. She also discovers that she possesses a rare, potentially deadly supernatural ability of her own.
   In her quest to uncover which member of the Chequy betrayed her and why, Myfanwy encounters a person with four bodies, an aristocratic woman who can enter her dreams, a secret training facility where children are transformed into deadly fighters, and a conspiracy more vast than she ever could have imagined.
   Filled with characters both fascinating and fantastical, THE ROOK is a richly inventive, suspenseful, and often wry thriller that marks an ambitious debut from a promising young writer.


Konspirationsteori med övernaturliga varelser. Låter spännande.

The Program av Suzanne Young
Sloane knows better than to cry in front of anyone.
   With suicide now an international epidemic, one outburst could land her in The Program, the only proven course of treatment. Sloane’s parents have already lost one child; Sloane knows they’ll do anything to keep her alive. She also knows that everyone who’s been through The Program returns as a blank slate. Because their depression is gone—but so are their memories.
   Under constant surveillance at home and at school, Sloane puts on a brave face and keeps her feelings buried as deep as she can. The only person Sloane can be herself with is James. He’s promised to keep them both safe and out of treatment, and Sloane knows their love is strong enough to withstand anything. But despite the promises they made to each other, it’s getting harder to hide the truth. They are both growing weaker. Depression is setting in.
   And The Program is coming for them.


Självmord är ju alltid ett hett ämne, ska bli intressant att se om författaren klarar av att hantera det.


The maze runner av James Dashner
When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. His memory is blank. But he’s not alone. When the lift’s doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade—a large, open expanse enclosed by stone walls.
   Just like Thomas, the Gladers don’t know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning the stone doors to the maze that surrounds them, open. Every night they are closed tight. And that every 30 days a new boy is delivered in the lift.
   Thomas was expected. Only the next day, a girl is sent up—the first girl to ever arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers.
   Thomas might be more important than he could ever guess. If only he could unlock the dark secrets that are buried within his mind.


Nu har jag ju faktiskt redan läst The Maze Runner (men det var på tiden innan bloggen så jag har ingen recension av den) och uppföljaren The Scorch Trials, men jag har fortfarande den sista boken, The Death Cure samt prequelen The Kill Order kvar att läsa.

När jag vaknar finns du inte av Cat Patrick

Titel: När jag vaknar finns du inte
Originaltitel: Forgotten
Författare: Cat Patrick
Förlag: B Whalströms
Sidantal: 252














London är inte som du och jag. Hennes minne är omvänt. Hon minns inte vad som hände igår, hon minns vad som ska hända imorgon.
   Detta är så klart inte särskilt praktiskt. Varje kväll måste London skriva anteckningar med vad hon gjort under dagen och vad hon ska göra nästa dag, och ännu mer komplicerat blir det när hon börjar få läskiga minnen av en begravning. Vem är det som ska dö? Och kan hon förändra det? Och vad hände egentligen den där dag när hon var fem år, dagen hon tappade sitt minne?
   Tur att hon har Luke, sin nya, skitsnygga pojkvän. Men det är något konstigt med honom också. Trots att hon träffar honom varje dag så kan hon inte minnas honom från framtiden. Varför?

När jag vaknar finns du inte är en kärleksbok. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men det var inte en kärleksbok. Jag trodde nog att det skulle bli någon form av mysterium där hon försöker lista ut vad som hände när hon var fem och vem i hela friden som ska dö, för att sedan lite vid sidan av vara kär i Luke.
   Jag hade fel. Hela boken går i stort sett ut på att hon swoonar över hur snygg ovan nämnda kille är, för att sedan glömma av honom och swoona över honom på nytt. Seriöst. Det var irriterande. Varje gång hon träffade honom var han, för henne, en total främling, men trots det dröjde det bara några minuter innan de låg och hånglade som galningar.
Det som fick mig att börja läsa boken var själva minnesförlustgrejen. Jag har alltid varit fascinerad av just minnesförluster, men det är ett ämne som tenderar att bli lite uttjatat och klichéartat. Därför var jag stormförtjust över Cat Patricks nya, unika idé med en huvudperson som minns framtiden. Tyvärr sköttes inte minnesgrjen speciellt bra. Jag förstår verkligen inte varför London tog så lätt på att minnas framtiden, och varför hon alltid blev så förvånad när saker och ting hände. Hon visste att ett visst samtalsämne skulle göra henne och hennes bästa vän osams i flera månader, men trots det sköter hon samtalet uruselt och de blir ovänner. Smart. Och sedan minns hon dagen de ska bli vänner, men blir ändå förvånad när de inte blir sams tidigare.
   By the way, att hon inte kan minnas Luke från framtiden borde gett henne någon form av minnesluckor. Hon umgås ju med honom flera timmar per dag så när hon minns framåt borde det finnas ett stort jävla hål när hon är med Luke, men något sådant nämns aldrig.
På tal om Luke så gillar jag honom inte. Bortsett från att han har den typiska perfekta-pojkväns-personligheten så är han för snygg. Allvarligt. London gör inget annat än pratar om hans ögon "som är så snygga att bara Hollywood-stjärnor borde få se ut så" och hans stenhårda muskler och gudalika ansikte. Hjälp mig. Ytlighet på hög nivå. Det är precis sådant jag inte vill se kärleksböcker. Jag vill se författare som kan visa att killen/tjejen inte behöver vara skitsnygga gudar för att få ett lyckat förhållande.
   London är inte den perfekta huvudpersonen heller. Hon håller det hemligt för Luke att hon inte kan minnas honom i flera månader, och när han sedan avslöjar en inte alls lika stor hemlighet för honom så vägrar hon se att hon själv betett sig värre. Det är bara Luke som betett sig dåligt. Punkt.
När jag vaknar finns du inte har stora hål i historien, irriterande huvudpersoner, ett alldeles för påskyndat slut och tråkig handling. Dessutom är omslaget fult. Enda anledningen till att den får två av fem i betyg är att jag gillar den unika idéen med framtidsminne.