söndag 3 juni 2012

När jag vaknar finns du inte av Cat Patrick

Titel: När jag vaknar finns du inte
Originaltitel: Forgotten
Författare: Cat Patrick
Förlag: B Whalströms
Sidantal: 252














London är inte som du och jag. Hennes minne är omvänt. Hon minns inte vad som hände igår, hon minns vad som ska hända imorgon.
   Detta är så klart inte särskilt praktiskt. Varje kväll måste London skriva anteckningar med vad hon gjort under dagen och vad hon ska göra nästa dag, och ännu mer komplicerat blir det när hon börjar få läskiga minnen av en begravning. Vem är det som ska dö? Och kan hon förändra det? Och vad hände egentligen den där dag när hon var fem år, dagen hon tappade sitt minne?
   Tur att hon har Luke, sin nya, skitsnygga pojkvän. Men det är något konstigt med honom också. Trots att hon träffar honom varje dag så kan hon inte minnas honom från framtiden. Varför?

När jag vaknar finns du inte är en kärleksbok. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men det var inte en kärleksbok. Jag trodde nog att det skulle bli någon form av mysterium där hon försöker lista ut vad som hände när hon var fem och vem i hela friden som ska dö, för att sedan lite vid sidan av vara kär i Luke.
   Jag hade fel. Hela boken går i stort sett ut på att hon swoonar över hur snygg ovan nämnda kille är, för att sedan glömma av honom och swoona över honom på nytt. Seriöst. Det var irriterande. Varje gång hon träffade honom var han, för henne, en total främling, men trots det dröjde det bara några minuter innan de låg och hånglade som galningar.
Det som fick mig att börja läsa boken var själva minnesförlustgrejen. Jag har alltid varit fascinerad av just minnesförluster, men det är ett ämne som tenderar att bli lite uttjatat och klichéartat. Därför var jag stormförtjust över Cat Patricks nya, unika idé med en huvudperson som minns framtiden. Tyvärr sköttes inte minnesgrjen speciellt bra. Jag förstår verkligen inte varför London tog så lätt på att minnas framtiden, och varför hon alltid blev så förvånad när saker och ting hände. Hon visste att ett visst samtalsämne skulle göra henne och hennes bästa vän osams i flera månader, men trots det sköter hon samtalet uruselt och de blir ovänner. Smart. Och sedan minns hon dagen de ska bli vänner, men blir ändå förvånad när de inte blir sams tidigare.
   By the way, att hon inte kan minnas Luke från framtiden borde gett henne någon form av minnesluckor. Hon umgås ju med honom flera timmar per dag så när hon minns framåt borde det finnas ett stort jävla hål när hon är med Luke, men något sådant nämns aldrig.
På tal om Luke så gillar jag honom inte. Bortsett från att han har den typiska perfekta-pojkväns-personligheten så är han för snygg. Allvarligt. London gör inget annat än pratar om hans ögon "som är så snygga att bara Hollywood-stjärnor borde få se ut så" och hans stenhårda muskler och gudalika ansikte. Hjälp mig. Ytlighet på hög nivå. Det är precis sådant jag inte vill se kärleksböcker. Jag vill se författare som kan visa att killen/tjejen inte behöver vara skitsnygga gudar för att få ett lyckat förhållande.
   London är inte den perfekta huvudpersonen heller. Hon håller det hemligt för Luke att hon inte kan minnas honom i flera månader, och när han sedan avslöjar en inte alls lika stor hemlighet för honom så vägrar hon se att hon själv betett sig värre. Det är bara Luke som betett sig dåligt. Punkt.
När jag vaknar finns du inte har stora hål i historien, irriterande huvudpersoner, ett alldeles för påskyndat slut och tråkig handling. Dessutom är omslaget fult. Enda anledningen till att den får två av fem i betyg är att jag gillar den unika idéen med framtidsminne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar