tisdag 3 juli 2012

Oblivion High: Bortbytingen Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger

Titel: Bortbytingen
Originaltitel: Oblivon High
Serie: Oblivion High #1
Författare: Johanna Koljonen
Illustratör: Nina von Rüdiger
Förlag: Kolik
Betyg: 3/5
Genre: Paranormal
Sidantal: 206














Nin och Son-Mi har just börjat sjuan och är töntigast i klassen. Men det hoppas de att de ska bli ändring på, för det ska komma en japansk utbytesstudent och bo hos Son-Mi! Båda flickorna hoppas och tror att han kommer lyfta upp dem till "de coolas" nivå.
   Vad de inte vet är att Nix, den snygga men ganska konstiga utbystesstudenten, inte alls är från Japan. Han är sagornas Näcken som bestämt sig för att byta plats ett tag. Frågan är om Nix, med alla sina ögernaturliga färmågor, kan klara sig i högstadiet.

Jag har hört mycket gott om Oblivion High och tyckte att själva idéen med Näcken i högstadiet lät både annorlunda och intressant. Just Näcken är ju en inte så välkänd sagofigur (till skillnad från, låt oss säga, vampyrer) och jag tyckte att det verkade kul med honom som huvudperson.

Och det är en både rolig och intressant bok. De olika karaktärerna möter mängder av olika vardagsproblem för "nördar" i en skola, som mobbare, något Nix inte alls är van vid. Hans reaktioner, och andras reaktioner mot honom, var väldigt underhållande.
   Samtidigt ligger allvaret under humorn, för folk ska ju verkligen inte behöva bli mobbade! Jag har hört att Oblivion High är ganska populär bland äldre läsare (läs: vuxna) och jag kan nog tycka att det är bra, för den skulle kanske kunna öppna deras ögon för hur saker och ting egentligen är på en skola och hur förda bakom ljuset de ofta är.
  
Alltså, Oblivon High är både rolig och lär oss en allvarlig läxa, vilket är viktiga beståndsdelar i en bra bok, så varför får den bara en trea i betyg? Mja, det fanns ett par detaljer...
Till att börja med, varför börjar Näcken högstadiet? Han är en uråldrig, magisk, mäktig varelse som hållt sig på avstånd från människor i hundratals år, och nu får han plötsligt lust att börja skolan? Nä, det köper jag inte. Mer förklaring, tack!

Sedan fanns det konstiga tidshopp som jag inte alls uppskattade. Det kunde hända något spännande, sedan hoppar allt framåt en vecka i några sidor utan att man som läsare får veta vad som hänt, för att det sedan ska dyka upp en text där det står "en vecka tidigare" och då får man veta vad som hände. Det låter lite rörigt kanske, och jag kan säga att det var rörigt. Gjorde mig bara förvirrad och irriterad.

Och till sist kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite konstigt att Son-Mi och Nin så snabbt inte bara accepterade och trodde på det övernaturliga utan också släppte in det i sitt hem. Själv hade jag nog varit lite mer chockad...

Trots sina brister är det en bra bok och jag är nyfiken på nästa del som jag hört ska komma ut någon gång nästa år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar