måndag 31 december 2012

Månadsrapport december


Lästa böcker i decembermånad:

Divergent av Veronica Roth
Eden: it´s an endless world vol. 1-3 av Hiroki Endo
Dödsritten av Maggie Stiefvater
Undead av Kirsty McKay
City of Bones av Cassandra Clare
The Queens Army av Marissa Meyer
Beta av Rachel Cohn
Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström

Antal: 10   
Manga: 3, 4 om man räknar med Namnsdagsflickan som bara är delvis manga
Novell: 1
Svenska: 3
Engelska: 6
Omlästa: 0
Favorit (om man inte räknar omlästa): Helt klart Divergent av Veronica Roth!
Sämst: Inget som var riktigt dåligt den här månaden, men det står nog mellan City of Bones och Undead (både var bra, men når inte riktigt upp på samma nivå som de andra böckerna)
Sen får jag avsluta mitt sista inlägg år 2012 med att önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! Ha nu ett riktigt trevligt 2013

Eden: It's an Endless World av Hiroki Endo

Eden: It's an Endless World, Volume 1 (Eden: It's an Endless World!, #1)
Eden: It's an Endless World, Volume 3 (Eden: It's an Endless World!, #3) Eden: It's an Endless World, Volume 2 (Eden: It's an Endless World!, #2)
  
Titel: Eden: It's an Endless World 
Serie: Eden: It's an Endless World volume #1-3
Författare: Hiroki Endo
Illustratör: Hiroki Endo
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5
Genre: manga, post apokalyptiskt, dystopi, science fiction
En fruktansvärd sjukdom har dödat 15 procent av världens befolkning. De trasiga resterna av världen är en farlig plats, ständiga maktkamper pågår mellan gerillan, kriminella gäng och de fanatiskt religösa propater. Mitt i allt detta vandrar den femtonåriga Elijah tillsammans med roboten Cherubim, men de vet inte vad de är på väg att trassla in sig i...

Det blev en kort beskrivning av handlingen, men eftersom detta är en recension på de tre första volymerna i serien så ville jag försöka berätta vad den handlar om utan att spoila någon av dem. Hoppas att ni förstod något av det, för det är faktiskt en väldigt spännande och intressant handling.

Halva första volymen var i stort sett en enda lång prolog som berättade vad som hänt med världen, var våra karaktärer befann sig och varför. Även om det vara intressant och viktigt så blev det lite segt efter ett tag, jag satt bara och väntade på att själva storyn skulle börja. När den sedan gjorde det var det action hela tiden, man fick knappt en sekund att vila. Det var strider här och krig där och massor av blod och ibland fanns det något lugnare parti med tillbakablickar för att man skulle förstå något av handlingen. Helt ärligt så var det ganska förvirrande, jag förstod vad som hände för stunden men hängde inte riktigt med i alla bakgrundsaspekter och vem som slogs mot vem och varför. Vad som var lite roligt var att Hiroki Endo också lyckades blanda in lite filosofi gällande människan , religion mm i en genre som annars oftast är ganska befriad från sådant.

När det sen kommer till karaktärerna så tyckte jag väldigt mycket om dem. Alla var inte speciellt sympatiska, men de kändes äkta och de har fungerande, djupa personligheter och är ärrade på sätt som är väldigt förståeliga med tanke på vilken fruktansvärd värld de lever i. Huvudpersonen Elijah var min favorit, han var den enda som verkligen var lätt att tycka om. Han var så söt och oskyldig men kunde samtidigt ta hand om sig själv. Jag uppskattar att författaren tod sig tiden att bygga upp sina karaktärer och visa lite av deras bakgrund, sånt är annars det som oftast uteblir i så actionfyllda historier. Sen är jag också glad att Hiroki Endo lyckats med något som jag ofta saknar i manga: han har verkligen lyckats få sina karaktärer att se olika ut. I de manga jag läst känner jag ofta att jag har svårt att hålla isär de olika personerna, men i Eden fanns det inget sådant problem.

Som en liten varning till dig som funderar på att läsa Eden måste jag säga en sak: den är väldigt detaljerad. Och med detaljerad menar jag att allting är urfint tecknat, att Hiroki Endo är en oerhört begåvad konstnär och att bilderna helt enkelt är mycket noggrant gjorda. Även i krigsscenerna. Detta betyder blod, inälvor, mer blod och en del avhuggna kroppsdelar. Själv störs jag inte av det, men om du är känslig föreslår jag att du ser dig om efter någonting annat.

Jag hade gärna gett ett högre betyg, men hittills har det varit för mycket förvirrande krigsstrategier och för lite handling, så det får bli en medelmåttig trea. Hoppas att det tar sig lite i de kommande volymerna.

söndag 30 december 2012

Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström

Namnsdagsflickan
Titel: Namnsdagsflickan
Serie: -
Författare: Kristoffer Leandoer
Illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Bonnier Carlsen
Betyg: 4/5
Genre: realism, fantasy, superhjältar, manga
Sidantal: 175
















Bästa vännerna Kim och Robin har tillsammans skapat fantasivärlden Berghendia där de kan göra precis vad de vill. Robins lillasyster Namnsdagsflickan hjälper också till och älskar den magiska världen.
   Men när Kim och Robin börjar gräla om sin skapelse och sedan säger upp bekantskapen med både varandra och Berghendia blir Namnsdagsflickan desperat. Hon försöker få dem att återuppta sitt skapande men men Kim och Robin är bestämda - de är klara med varandra. Kim börjar skriva superhjälteserier istället och Robin försöker hitta en mening med sitt liv.
   Men så händer något som tvingar dem samman igen - Namnsdagsflickan ligger oförklarligt i koma, och på en teckning bredvid hennes sjukhussäng finns en bild på Berghendias statsvapen som hennes medvetslösa hand har ritat...

Namnsdagsflickan är en gullig, viktig och annorlunda liten bok. Den är kort, inte ens tvåhundra sidor, och blandar fritt mellan text, bilder och manga. Flera olika historier vävs samman: nutiden med Robins syster på sjukhuset, dåtiden som berättar om Robins och Kims vänskap fram till Namnsdagsflickans olycka, Kims superhjältemanga och en berättelse från landet Berghendia. I början hade jag lite svårt att hänga med i de båda tidslinjerna, och jag förstod inte alls hur superhjälteserien och Berghendias historier hängde ihop med själva huvudtemat om Namnsdagsflickans koma. Allteftersom vävdes de olika historierna och tidslinjerna ihop med varandra och i slutet stod allting klart. Trots att det var en kort bok lyckades ändå författarna med att ge liv åt alla sina olika synvinklar och berättelser, även om de kunde ha mått bra av lite fördjupning.

Huvudpersonen är Robin och det är honom/henne (så vitt jag kan minnas får man aldrig veta om det är en tjej eller kille, och bilderna är väldigt neutrala. Samma sak gäller Kim) man i första hand får följa. Robin är mörk och dyster och jag tyckte verkligen synd om honom/henne. Samtidigt fick man följa Kim genom Robins synvinkel, och den människan frustrerade mig verkligen ett tag genom att vara alldeles för självcentrerad. Men Kim blev bättre mot slutet och i det stora hela gillade jag alla karaktärerna, speciellt Namnsdagsflickan, hon var så charmig.

Boken blandar fritt mellan realism, fantasy och superhjälteserie, något man inte ser speciellt ofta. Men själva huvudtemat är i alla fall det realistiska, det om det viktiga i medkänsla, vänskap, kärlek och omtanke med våra medmänniskor. Det är sådant man ser alldeles för lite av här i verkliga världen och som folk gott kan läsa lite mer om. Eftersom det dessutom är en lättläst bok med massor av fina bilder kan jag definitivt tänka mig att det blir en bok att läsa i skolan för de lite yngre för att de ska lära sig att vara mer rädda om varandra.  

Rekommenderas till dig som vill ha en mysig, annorlunda och snabbläst bok som inte är alltför djup och tung.

fredag 28 december 2012

Beta av Rachel Cohn

Beta (Annex, #1)
Titel: Beta
Serie: Annex #1
Författare: Rachel Cohn
Förlag: Hyperion
Betyg: 3/5
Genre: dystopi, science fiction
Sidantal: 331
Elysia är ingen människa, bara en kopia. Hon är en klon av en avliden tonåring, den allra första tonåriga klonen att bli såld och köpt. Nu lever hon tillsammans med familjen Bratton som deras sällskap och tjänare på paradisön Demesne. Bara de allra rikaste människorna har råd att resa till Demesne, där självaste luften och havet är specialtillverkade för att vara av yttersta kvalité. För att slippa mänskliga arbetare som kan tänka och säga emot tillverkas klonade tjänare utan känslor och egna önskningar.
   Problemet är bara att Elysia inte är som alla andra kloner. Sakta upptäcker hon att hon inte bara har ett smaksinne, hon har också minnen från människan hon klonades från och dessutom känslor. Om någon upptäcker hennes hemligheter kommer hon att bli märkt som misslyckad, och misslyckade kloner skickas tillbaka till labbet för att avrättas...
Här har vi ytterligare än av de många dystopier som publiceras just nu, och just den här lyckades locka mig mycket tack vare sitt superfina omslag. Så här efter att jag läst boken tycker jag änne mer om det, för det speglar verkligen bokens handling. Så väldigt fint och vacker, men samtidigt väldigt obehagligt på något svårbeskrivligt sätt.
För det är nog så jag skulle beskriva Beta: vacker och långsam vid första anblicken, med Elysias naiva och oförstående röst som förklarar allting på ett väldigt oskyldigt sätt även om det mesta inte är speciellt oskyldigt. Allteftersom man läser kryper sedan obehaget in; man förstår att Demesne inte är paradiset det utlovas att vara, att dess invånare inte är så lyckliga och rara som de först verkar och att Elysias tillvaro kan sluta väldigt illa. Klonern behandlas inte precis elakt (det är ju inte så att folk går runt och slår dem) och först tror man att de är nöjda med sin känslolösa tillvaro, men efterhand får man större inblick i vad de tycker och hur folk verkligen beter sig mot dem. Men det är ingen speciellt snabb och actionfylld bok. Obehaget beskrivs inte genom kulsprutor och blodiga strider utan genom subtila hintningar som sakta blir allt större.
Samtidigt är det också något med Cohns språk som känns både vackert och lite läskigt. Hon använder väldigt annorlunda ordval i många fall och det var en hel del ord jag aldrig hört förut. Jag tyckte att det var knepigt och jobbigt i början, men kom in i det snabbt och gillade hur det bidrog mycket till den vackra/obehagliga stämningen. Cohn var dessutom väldigt duktig på det här med tvister. Vissa saker var väldigt förutsägbara, men andra händelser var långt mycket mörkare och mer skruvade än man väntar sig av en YA-bok och därför också ganska chockerande.
Elysia är en annorlunda huvudperson. Jag är glad att Cohn tog risken att skriva boken ur en klons synvinkel, vilket måste ha varit knepigt med tanke på att de inte känner så mycket (eller i många fall inget alls). I början är Elysia väldigt naiv och har inte mycket känslor alls, men det blir ändå inte tråkigt att läsa om henne. Allteftersom storyn växer blir hon smartare, mer känslosam och mycket mörkare. I det stora hela gillade jag henne, men några beslut hon tog i bokens sista kapitel förstörde väldigt mycket för mig (spoiler: först beklagar hon sig hur mycket som helst över att hon fortfarande inte är helt fri och får bestämma över sig själc och vem hon vill vara med, men sen går hon ändå och gör precis som hon blir tillsagd och blir tillsammans med en kille hon alldeles nyss påstod att hon hatar och struntade fullständit i stackars Tahir. Nej, det gillade jag inte alls).
   Sen var jag inte helförtjust i hela romansen heller. Jag förstod inte alls hur Elysia kunde vara så oerhört attraherad av en kille som inte brydde sig ett dyft om henne, och att hon ville ha en relation som var så enbart fysisk och inte alls romantisk. Den blev bättre efter tag och efter några kapitel tyckte jag faktiskt att de passade ganska bra ihop.
Jag hade tänkt ge Beta en fyra i betyg, men trots att jag gillade språket och karaktärerna och överraskningarna och hela stämningen på Demesne så sabbade verkligen Elysias beteende i slutet typ allt, så det får bli en trea. Men jag längtar väldigt mycket efter uppföljaren för det finns massor av frågor jag vill ha svar på och jag vill utforska mer av Cohns dystopiska värld.
Boktrailer

tisdag 25 december 2012

En fråga till er som gillar att läsa...

...vilket jag antar är de allra flesta som läser en bokblogg som den här.

Ja, jag har alltså en liten fråga till alla er där ute. Jag älskar ju att skriva och har hållt på med ett visst bokprojekt i ett tag nu, och häromdagen upptäckte jag att jag är snart halvvägs. Tyvärr har jag ingen som kan hjälpa mig att kontrolläsa och ge konstruktiv kritik (ingen av mina kompisar gillar att läsa, vilka tråkmånsar va?) och därför tänkte jag fråga om någon skulle vara intresserad av att läsa ifall jag slänger upp boken här på bloggen. Det skulle bara bli ungefär den första tredjedelen, inte hela boken (den är nog inte klar än på länge...)

För att ni ska få lite koll om det är något som skulle vara intressant så ska jag berätta lite kort om handlingen:
   Det är en science fiction dystopi som handlar om jorden efter att ett utomjordiskt virus kommit hit med en meteor. Det har gått några hundra år sen viruset spreds men det förändrade jorden för alltid. Människorna bor nu samlade i superteknologiska städer, nedgångna förorter eller i den livsfarliga vildmarken där viruset har förändrat både människor och djur. Huvudpersonen Serene bor i en stad men tvingas fly när stadens underättelsetjänst av någon anledning börjar jaga henne. Hon tar sig ut i vildmarken och upptäcker mer om sig själv och sin värld samtidigt som hon är ständigt jagad av sökare, genetiskt modifierade supermänniskor, från sin stad.

Låter det som något för dig? Jag vore oerhört glad om någon skulle vilja läsa och slänga in någon liten kommentar om vad ni tycker, och ännu gladare om någon faktiskt skulle vilja skriva en recension.

Om du är intresserad, lämna en kommentar här och let me know.

The Queens Army av Marissa Meyer

The Queen's Army
Titel: The Queens Army
Serie: Lunar Chronicles #1,5
Författare: Marissa Meyer
Förlag: Tor Books
Betyg: 4/5
Genre: science fiction
Sidantal: 32
Recensionen kan innehålla spoilers från första boken, Cinder
Från sin tolfte födelsedag har Z oroat sig för att det ska hända: att drottningen ska välja just honom att vara med i hennes armé. Han har alltid varit starkare än andra i sin ålder och att han skulle väljas verkade som en oundviklighet. När han tvingas lämna sin familj och genomgå genetiska modifikationer för att bli den starkaste soldaten som det bara är möjligt blir han därför inte förvånad.
   Han vill inte bli det varglika monster som drottningen planerar att förvandla honom och resten av armén till, han vill fortsätta vara sig själv. Det finns bara ett sätt att lyckas med någonting sådant: han måste bli en av de allra bästa, en av dem som ligger i toppen av alla soldaterna. Bara då kommer han tillåtas att behålla sitt mänskliga yttre.
   Z är beredd att göra vad som helst för att inte bli ett monster.
Jag gillade Cinder väldigt mycket, men det är lång tid kvar innan Scarlet släpps och ännu längre tid innan den översätts till svenska. The Queens Army är ytterligare en av de väldigt många mellan noveller som ges ut just nu, och ett utmärkt sätt att få tiden att gå lite fortare till Scarlets utgivningsdatum. Den är kort och handlar inte om någon tidigare känd karaktär. Z är en nykomling som ger en ny inblick i inte bara Lunarernas liv utan också hur det fungerar i drottningens armé.
Z är intressant, och trots att novellen är kort och snabbläst så hinner man ändå få en ganska bra förståelse i hans personlighet och hur han tänker. Jag gillade han mod och att han verkligen inte ville bli ett monster, och att han också var smart nog att förstå att bara för att folk säger att det är en ära att vara med i armén så behöver det inte vara sant. Samtidigt lyckades novellen bra med att visa hur drottningen gör för att förvandla sina soldater till blodtörstiga monster, och hur hon hanterade Z.
Vad jag saknade lite var att se mer av vargsoldaterna. Under hela storyns gång är Z och de andra medlemmarna i hans flock fortfarande mänskliga (även om de inte betedde sig helt och hållet så) och man fick faktiskt inte alls se några vargmänniskor. Jag var väldigt nyfiken att se hur de tänkte och fungerade, men sådan tur hade jag inte.
Det får bli en kort recension för en kort bok/novell. Rekommenderas till dig som gillade Cinder och längtar efter Scarlet.
Ni vet väl att det finns ytterligare en kortnovell som utspelar sig i Meyers värld? Den heter Glitches och handlar om Cinder innan händelserna i den första boken.
Glitches (Lunar Chronicles 0.5)

lördag 22 december 2012

Omslagsspecial (6)

Förra gången hade jag bevingade människor på omslagen, och då fick jag också tipset om att ha en special med olika sorters mat och kakor på omslagen. Så, voíla, här har vi ett gäng mumsiga omslag!












fredag 21 december 2012

City of Bones av Cassandra Clare

City of Bones (The Mortal Instruments, #1)
Titel: City of Bones
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Betyg: 3/5
Genre: paranormal
Sidantal: 485
















Clary älskar att teckna, att gå och dansa på klubben Pandemonium och att umgås med sin bästa vän Simon, men hon har aldrig varit mycket för övernaturliga saker. Saker och ting förändras när hon en kväll ser tre ungdomar mörda en kille - utan att någon annan så mycket som blinkar.
   Plötsligt kan hon se saker som andra är blinda för och en helt ny värld öppnar sig för henne, en värld med demoner, shadowhunters och andra övernaturliga varelser. En värld sär hennes mamma blivit kidnappad och hon själv blir attackerad av demoner. Tillsammans med en grupp shadowhunters försöker hon rädda sin mamma samtidigt som hon försöker nysta ut sitt mysteriska förflutna och kämpar med sin känslor för Jace, en karismatisk och inte så lite irriterande shadowhunter.

City of Bones måste vara en av de absolut mest omtalade ungdomsböckerna som finns just nu. Typ alla verkar älska den, men det tog mig ett bra tag att bestämma mig för att läsa den, mest för att det inte är riktigt min genre (jag är mer för science fiction) men också för att jag är ganska skeptisk mot succéer. Och jag var inte helt överförtjust i boken heller. Jag kan inte se det där lilla extra som verkar göra alla andra förälskade. Men den var inte dålig, bara... medelmåttig.

Den magiska världen var inte speciellt unik, även om jag gillar tanken på att det finns saker som vi inte kan se. Men det mesta gällande undre världar fulla med varulvar och vampyrer (och gissa vad, vampyrerna och varulvarna är dödsfiender. Det hade ni inte trott, va? ... ) har man sett många gånger förut, på samma vis som det inte är helt nyskapande med en huvudperson som tror att hon är helt vanlig men visar sig vara väldigt speciell och samtidigt dras mellan två olika killar, en schysst och gullig och en mystisk och gåtfull. Nej, det har man ju aldrig hört förut.

Sen finns det en del logiska luckor och karaktärerna gör en del saker som är så korkade att jag kände för att banka huvudet i väggen. Om din mamma, som du älskar och litar på till hundra procent, ringer dig och säger "Gå inte hem! Vad du än gör gå inte hem! Gör det här (tydliga instruktioner på vad du ska göra) istället!" så är väl fasen inte det första du gör att springa raka vägen hem utan att ens fundera på att göra som du blev tillsagd? Och (spoiler: att ingen, utom Simon, märker eller undrar över att Clary försvunnit. Inte skolan, inte hennes kompisar, ingen. Visserligen var polisen infiltrerad av demoner, men någon vanlig människa borde ju ha märkt att hon saknades). Hur ologiskt kan det vara?

Men det är ganska roligt och spännande, och trots att jag retade mig på att alla karaktärerna skulle vara skitsnygga och sarkastiska så tyckte jag om humorn och skrattade för mig själv lite hela tiden. Jag gillade spänningen också, det var strider här och mysterier som skulle lösas där. Speciellt sista kapitlet gillade jag, då var det omöjligt att sluta läsa och Clare lyckades faktiskt med bedriften att göra sitt triangeldrama lite annorlunda och inte riktigt lika irriterande. Men några stora avslöjande fanns det inte, det mesta var ganska enkelt att lista ut.

En stabil trea blir det. Om du gillar paranormal romance så kommer du säkert att älska den, det verkar alla andra göra.


Trailer till den kommande filmen:

onsdag 19 december 2012

Bookhaul dags!

Här kommer min efterlovade och ganska så försenade bookhauls. Jag fick genomlida världens krig med kameran innan det blev av (av någon underlig anledning blev hela skärmen VIT...) men till slut lyckades jag klippa ihop något. Ledsen att det är lite mörkt, men min skrivbordslampa fungerar inte riktigt som den ska... inte alls, faktiskt.

Om ni ser gardinerna röra på sig eller hör konstiga ljud från bakgrunden så, nej, det spökar inte. Men katterna tyckte att det var hur kul som helst att dra i mina gardiner. Undertecknad var inte lika road av detta.

Undead av Kirsty McKay



Titel: Undead 
Serie: Undead #1
Författare: Kirsty McKay 
Förlag: The Chicken House
Betyg: 3/5
Genre: zombies
Sidantal: 263


















Bobby må vara född i Storbritannien, men hon hör inte hemma där. De senaste åren har hon bott i USA, så när hennes mamma plötsligt släpper bomben att de ska flytta tillbaka till Storbritannien blir hon chockad och inte speciellt glad.
   För att ge skolåret en rolig start ska Bobby och hela hennes nya klass ut på skidresa. Men det är inte speciellt roligt för Bobby; de andra eleverna behandlar henne som ett freak och hon är ensammare än någonsin. Värre blir det när bussen på tillbakavägen stannar och alla eleverna springer in på ett café för att äta. Kvar i bussen är bara Bobby och klassens värsting Smitty. Det dröjer inte länge innan klasskompisarna kommer tillbaka, hungrigare än någonsin. Och överst på deras meny: Bobby och Smittys hjärnor.

Undead är inte riktigt som andra zombieböcker jag har läst. Den är inte speciellt läskig, inte speciellt realistisk och inte speciellt sorglig, vilket är i stort sett allt jag förväntar mig från en zombiebok. Karaktärernas reaktioner på att i stort sett hela deras klass först dör och sedan vaknar och försöker äta dem är... liten. De överlever saker som ingen borde klara och trots att de får skador där benen syns så verkar det inte göra ont alls. Inte speciellt realistiskt alltså.

Men det är ändå något lite charmigt med boken. Jag gillar hela konspirationsteorikonceptet och trots att huvudpersonerna är en aning stereotypa så var de ganska levande och med roliga personligheter. Men jag måste säga att Smitty, som beskrevs som en rebell, kändes mest som klassens clown. Han var rolig och så, men bortsett från att han hade en skinjacka så fanns det inget nämnvärt rebelliskt med honom.
   Min favoritkaraktär var definitivt Bobby, huvudpersonen. Hon var den som reagerade mest realistiskt på hela zombieapokalypsen och kändes dessutom både modig och smart utan att bli en kopia av alla andra modiga och smarta hjältinnor i katastrofböcker.

Boken kunde vara riktigt rolig på sina ställen och det fanns skämt som fick mig att skratta högt, men ibland kändes det lite som om författaren försökte för mycket tills skämten föll platt. På samma sätt kunde texten och dialogen kännas lite stel och ansträngd, inte så mycket på grund av McKays sätt att skriva (hon vet definitivt hur man gör en bok både rolig och spännande) utan för att hon försökte för mycket för att låta som en tonåring genom att slänga in diverse förkortningar och konstiga uttryck som jag inte kan föreställa mig att någon riktigt tonåring någonsin skulle använda.

Först trodde jag att betyget skulle hamna på en tvåa, men historien bättrar sig på vägen, blir spännande och actionfylld och innehåller några intressanta konspirationsteorier. Jag gillar Bobby och kan definitivt tänka mig att läsa mer om henne i framtiden, och slutet på boken var en riktig cliffhanger. Så det blir en trea i slutbetyg. Rekommenderas till dig som är en nybörjare med zombies och vill börja med en lite snällare bok.

Boktrailer



Jag har gjort en liten fanart bild av hur jag föreställde mig Bobby (det är sånt jag ägnar mig åt på mina lektioner...)

måndag 17 december 2012

Böcker att läsa innan jorden går under...

Enligt Maya-kalendern ska jorden gå under nu på fredag (vi får verkligen hoppas att de har fel, för massor av lovande böcker ska ges ut 2013). Men om de nu skulle ha rätt och någon katastrof faktiskt händer, ja, då kan det vara bra tt förbereda sig och läsa lite katastrofböcker så att man vet vad man ska göra.

Om de döda vaknar och försöker äta oss kan de här böckerna kanske ge dig lite tips på hur du ska överleva:
This is Not a TestThe Day Zombies Ruined My Perfectly Boring LifeCan You Survive the Zombie Apocalypse?

Om en jättevulkan får ett utbrott och begraver oss i aska:
Ashfall (Ashfall, #1)

Om robotarna vill ta över världen:
EdenRevolution 19Robopocalypse

Om en otäck sjukdom försöker ha ihjäl oss allihopa:
Eden's Root (Eden's Root Trilogy, #1)The Eleventh PlagueAfter The Virus

Om vattnet stiger - mycket:
The WardThe Neptune ProjectAbove World (Above World, #1)


Om det istället blir väldigt torrt och vattnet tar slut:
The Water WarsBlood Red Road (Dust Lands, #1)

Om gud blir förbannad och skickar apokalypsen på oss:
Angelfall (Penryn & the End of Days, #1)Hunger (Riders of the Apocalypse, #1)

 Om det blir väldigt, väldigt kallt:
 Sharp NorthFrozen Heart

 Om det blir så illa att vi helt enkelt blir tvugna att lämna planeten:
 Across the Universe (Across the Universe, #1)Verita (Verita, #1)Earthseed

 Och så måste jag slutligen tipsa om den här:



Så, nu kanske vi bokmänniskor har en chans att överleva

Vet förresten att jag lovade en bookhaul-video i helgen, men jag hann inte med. Ska försöka filma en nu i veckan.