torsdag 31 januari 2013

Månadsrapport januari

The DeserterLästa böcker i januari månad:

Harry Potter och De Vises Sten av J.K. Rowling (omläsning)
Falla sönder av Tahereh Mafi
The Deserter av Peadar Ó Guilín
Juliet Immortal av Stacey Jay
Stray av Andrea K. Höst
Antal: 5 
Manga: 0
Novell: 1
Svenska: 2
Engelska: 3
Omlästa: 1
Favorit (om man inte räknar omlästa): The Desserter, en ny storfavorit! Sen var Stray väldigt bra också
Sämst: Juliet Immortal tror jag. Helt okej bok, men inte på nivå med de andra jag läst den här månaden.
Hoppsan, det var inte många böcker alls den här månaden. Jag trodde att jag skulle hinna läsa ut Ringens Brödraskap också, och tyckte om den tills jag kommit ungefär halvvägs. Där blev den bara så seeeg och jag tappade lusten helt. Har ungefär en tredjedel kvar nu, borde ta tag i det innan lånetiden går ut... Sen har jag gått och blivit förkyld också (blehh) så läslusten ligger inte precis på topp. Hoppas ni har ett bättre immunförsvar än vad jag har. Nu ska jag gå och göra lite varm choklad.

tisdag 29 januari 2013

Stray av Andrea K. Höst

Stray (Touchstone, #1)Titel: Stray
Serie: Touchstone #1
Författare: Andrea K. Höst
Betyg: 4/5
Genre: science fiction
Sidantal: 273
















Cass hade precis avslutat sina slutprov i High School och var på väg hem när någonting hände. Plötsligt såg träden runt omkring henne annorlunda ut, fåglarna lät fel och hur länge hon än gick så kom hon inte hem. Det stod snart klart: Cass var inte längre kvar på Jorden.
   Fast på en annan planet och utan en aning om varken hur hon kom dit eller hur hon ska komma hem igen fokuserar Cass på att överleva. Men det dröjer inte länge innan hon blir räddad, men inte av jordlingar utan av människor som kommer från planeten Tare. Tydligen händer det relativt ofta att människor vandrar igenom maskhål och hamnar på andra planeter, och dessa människor brukar kallas för Strays. Har de tur kan Tares invånare skicka dem tillbaka hem, men Cass har inte tur. Jorden hör inte till en "upptäckt" värld och ingen av Tares invånare har någon aning om varifrån hon kommer.
   Men Cass kan visa sig vara mer användbar än andra Strays. Snart hjälper hon till att bekämpa monster i olika dimensioner tillsammans med Setaris med övernaturliga krafter, men frågan kvarstår: kommer Cass någonsin kunna återvända hem?

Handlingen låter lite rörig, ledsen för det, men det var knepigt att beskriva Strays handling utan att spoila. Första delen av boken är så fruktansvärt annorlunda de övriga tre fjärdedelarna. I början handlar det bara om Cass förvirring, hennes försök att överleva i en främmande värld och förstå vad det är som egentligen har hänt. Mer eller mindre ren överlevnadshistoria, inte speciellt komplicerat men spännande. När man sedan introduceras till Tare och dess invånare och kultur blir det mer komplicerat. Cass tvingas jobba med att lära sig ett helt nytt språk, och ärligt talat så hade jag själv ganska svårt för Tares ord och namn. Det kändes lite som när man läser en japansk eller rysk bok: alla namn känns så totalt främmande och var svåra att komma ihåg. Jag lyckades lägga de viktigaste karaktärerna på minnet, men i längden blev de för många och det slutade med att jag blandade ihop eller glömde av de flesta av bikaraktärerna.

Men bortsett från lite förvirring så har jag inte mycket att klaga på med Stray. Den var spännande, originell, hade superkrafter och science ficion element och en smart, stark huvudperson.
   Boken var skriven i dagboksformat och alltså kom man Cass väldigt nära inpå livet. Dagboksformat är egentligen inte mitt favoritformat i böcker. Jag är inte överförtjust över hur man får veta allt lite i efterhand, men i Stray så fungerar det, förmodligen mest för att jag gillar Cass berättarröst. Jag kanske hade lite svårt att förstå mig på bikaraktärerna, men Cass gillade jag verkligen. Hon var förtvivlad över att ha "tappat bort" jorden men samtidigt väldigt fascinerad över äventyret som hon klampat rakt in i. Hon gnällde inte konstant över att hon ville hem eller hur olyckligt kär hon var i någon utan kunde faktiskt fokusera på verkligheten samtidigt som hennes hemlängtan och förvirring kändes väldigt äkta. Och, bäst av allt: inget triangeldrama! Det fanns tydliga hintar om en romans i slutet av boken och den kommer nog byggas på mer längre fram i serien, men i det stora hela så var jag väldigt nöjd med en bok där allt fokus inte lades på hur förälskad huvudpersonen är. 

 Världsuppbyggnaden älskade jag. Just Tare var inte så annorlunda jämfört med många andra science fiction dystopier, men Ena var väldigt fascinerande. Ena var lite som andra dimensioner, det beskrevs som "minnen av världar". Jag blev inte riktigt helt på det klara med hur det fungerar, men Cass besök i de här dimensionerna var väldigt spännande. Hoppas på tydligare svar i kommande böcker.
   Setari-organisationen (KOTIS) var också intressant. Dess ledare porträtterades inte som enbart onda eller goda och Cass valde att se mycket ur deras synvinkel. Med en annan berättare hade KOTIS kunnat framstå som en typsik maktgalen regering, men Stray lyckades ge en ny och annorlunda vinkel på det hela.

 En mycket lovande första del i en trilogi. Ser fram emot att läsa del två, Lab Rat One! Det blir en stark fyra utav fem i betyg!

 Lite random fakta:
Författaren Andrea K. Höst är faktiskt född i Sverige (!) men är uppvuxen i Australien.

Stray finns för tillfället att "köpa" gratis från Amazon som Kindle-bok. Passa på!


En fanart-bild på Cass som kliver genom en portal som jag knåpade ihop

måndag 28 januari 2013

Tävling på Boktycke!

Jag ville bara slänga ut ett litet tips om att Anna på Boktycke firar sin blogg tvåårsdag (grattis!) genom att ha en klurig tävling. Vinnaren får köpa böcker från Adlibris för 200 kronor! Frågorna är riktigt knepiga så jag föreslår att du börjar genast för att hinna svara på så många som möjligt innan tiden går ut! Ni har fram till den åttonde februari på er.

Inlägget hittar ni här, lycka till!
Boktycke fyller snart 2 år!

lördag 26 januari 2013

Bara ett litet tips

Jag håller just nu på att läsa boken Stray, första delen i Touchstone-trilogin, av Andrea K. Höst som e-bok, något jag vanligtsvis inte är överförtjust i. Även om jag gillar boken så har jag alltid svårt för att läsa den på en dataskärm (vi kan t.ex. ta Jumper som jag läste som e-bok och tyckte jättemycket om, men det tog så fruktansvärt lång tid så trots att jag gillade den så orkade jag aldrig läsa uppföljaren Reflex som också fanns tillgänglig som e-bok. Måste ta tag i det någon gång).
   Hur som helst så läser jag alltså Stray just nu, och den har hittills varit så pass bra att jag inte brytt mig speciellt mycket om att jag varit tvungen att läsa den på en dataskärm. En väldigt annorlunda science fiction kan jag säga.

Vad jag ville komma fram till var i alla fall att e-boken för tillfället går att "köpa" gratis från amazon (klicka på länken för att komma till bokens sida) så jag tänkte passa på att tipsa innan erbjdandet tar slut. Har själv köpt den och flertalet andra gratis e-böcker därifrån och det har inte varit några problem alls. Men kontrollera gärna priset innan du köper den, ifall de har ändrat sen jag kollade. Den var fortfarande gratis när jag skrev det här inlägget, men erbjudandet kan ju ha tagit slut. För att köpa boken behöver du en Kindle-app, vilket också finns att ladda ner gratis från Amazon (om du inte redan har en Kindle, såklart). Det var där jag skaffade min och den fungerar finfint.

Stray (Touchstone, #1)Lab Rat One (Touchstone, #2)Caszandra (Touchstone, #3)
Trilogin finns i antingen de här fina men väldigt enformiga omslagen...

Stray (Touchstone, #1)Lab Rat One (Touchstone, #2)Caszandra (Touchstone, #3)
 ...eller som de här. Lite roligare men inte speciellt fina. Det första känns som en barnbok, tvåan är okej och den sista ger mig bara rysningar. Uscha, så obehaglig.


Är du intresserad av lite andra gratis e-böcker kan du kolla in inlägget som skrevs på Booklovin för några månader sedan där det tipsas om flera olika böcker.

Här är ytterligare några böcker som finns tillgängliga gratis och som jag själv har "köpt":


The Initiate - Megg Jensen
Released, an Urban Dystopia - Megan Duncan
Captured - Erica Stevens
Darkness Falls - Jessica Sorensen
Project ELE - Rebecca Gober

torsdag 24 januari 2013

Juliet Immortal av Stacey Jay

Juliet Immortal (Juliet Immortal, #1)Titel: Juliet Immortal
Serie: Juliet Immortal #1
Författare: Stacey Jay
Förlag: Delacorte Press
Betyg: 3/5
Genre: fantasy, romantik, retelling, paranormal romance
Sidantal: 306














Juliet Capulet - ja, den Juliet - är tillbaka på jorden igen. Sjuhundra år har gått sedan den ödesdigra dagen då hon mördades av sin stora kärlek, Romeo Montague. Han spillde hennes blod för att själv köpa sig evigt liv hos de ondskefulla Mercenaries, omedveten om att Juliet räddades för att bli en kämpe för kärleken.
   Under sjuhundra år har Juliet och Romeo tagit kroppar i besittning och kämpat mot varandra som dödsfiender; Juliet för att förena själsfränder, Romeo för att få själsfränderna att offra varandra i ondskans namn.
   Nu har de än en gång mötts, men någonting är annorlunda den här gången. De är båda svagare än tidigare och blir hemsökta av fruktansvärda spöken från det förflutna. Trots detta kämpar Juliet för att förena sina båda själsfränder, men en sak hade hon inte räknat med: att hon själv skulle falla för en av dem...

Jag har varit väldigt nyfiken på att börja läsa retellings den senaste tiden, och efter att vi pratat om litteraturhistoria (däri inkluderat Shakespeares Romeo and Juliet) på både svenskan och engelskan i skolan så blev det så att jag beställde hem Juliet Immortal. Tyvärr var den inte riktigt så bra som jag hoppats (insta love någon?) men lite mysig var den ändå, med en del bra budskap gällande kärlek.

Mitt allra största problem är kärlek vid första ögonkastet mellan Juliet och kärleksintresset Ben. Först är de nära att kyssas när de känt varandra i bara några minuter (och ja, de var helt nyktra) och sedan utvecklades deras känslor för varandra alldeles för snabbt också efter det (spoiler: beredda att offra livet för varandra efter bara tre dagar? Nja, skulle inte tro att det händer speciellt ofta. Och slutet sedan... här är det så mycket insta love att jag bara vill banka huvudet i väggen). Vad jag däremot gillar lite bättre är att Juliet inte faller pladask för sin överväldigande (och orealistiska) känslor utan faktiskt tänker efter före. Hon må gå runt och beklaga sig över hur orättvist och hemskt allting är, men hon tänker i alla fall. Hon försöker göra det som är rätt för både sig själv och för andra. Dessutom förespråkar hon att man inte ska ge upp allt utan älska sig själv också för att kunna må bra. Kolla bara på det här citatet som beskriver precis vad jag stör mig på med den ursprungliga Romeo och Juliet pjäsen: 
"That horrible play. That contemptible, lying play he helped Shakespeare pen all those hundreds of years ago when he first twisted our story to fit his agenda. It worked far too well. Shakespeare’s enduring tragedy did its part to further the goals of the Mercenaries – glamorizing death, making dying for love seem the most noble act of all, though nothing could be further from the truth. Taking an innocent life – in a misguided attempt to prove love or for any other reason – is a useless waste."
Vad gäller handlingen så tycker jag om den. Idén med Mercenaries och Ambassadors känns annorlunda och häftig, även om den sedan blir lite väl typisk omöjlig kärlek/paranormal romance. Fram mot slutet avslöjades en del saker som jag inte alls trodde skulle hända och som var väldigt märkliga och förvirrande. Märkligt kan jag ta (märkligt är bra) men jag tycker inte om när det är förvirrande. Jag tycker att Jay kunde tagit sig lite mer tid med slutet, byggt på det lite mer och gjort det mindre förvirrande. De sista ca 50 sidorna var de mest spännande i hela boken, men Juliets sista kapitel förstörde lite granna. Hur som helst så var det en ordentlig cliffhanger som gör mig rätt så nyfiken på uppföljaren.

Jag vet inte säkert om jag ska läsa del två, Romeo Redeemed. Kanske någon gång i framtiden. Jag gillade ju trots allt Romeo. Han var visserligen ond, men hans karaktärsutveckling var mycket bättre än Juliets och han var definitivt en väldigt fascinerande karaktär. Men jag är rädd att den kommer innehålla samma extrema logiska luckor som Juliet Immortal (stor spoiler: först kunde hon prata helt utan problem samtidigt som någon försökte strypa henne, och sedan blir hon skjuten mitt i pannan men lever ändå i flera minuter, hinner säga sina sista ord och kan röra på sig innan hon dör. HON HADE EN KULA I HJÄRNAN. Om man har en kula i hjärnan så dör man. Omedelbart. Jag kände för att strypa författaren när jag läste det). Uh, jag hatar plot holes. Hatar hatar hatar.

En svag tre i betyg blir det (typ två och en halv egentligen)

tisdag 15 januari 2013

Omslagsspecial (7)

Förra månaden hade jag temat mat, den här gången valde jag städer.


Min favorit är nog The Blemished, vilket omslag tycker du bäst om?
Lämna gärna en liten kommentar med tips om framtida specialer

fredag 11 januari 2013

Läshastighet

Visst borde man kunna vänta sig att någon som läser så fort hon får chansen borde ha lärt sig att läsa snabbare än genomsnittet? Eller i alla fall lika snabbt? I stort sett alla lärare jag haft och de flesta andra också (i fall vi skulle prata om just läshastighet, vilket vi inte gör så ofta) är av åsikten att ju mer man läser desto snabbare går det.

Så varför läser jag då långsammare än medeln?!

När jag sökte runt lite hittade jag en teknik som påstod att man för att läsa snabbare inte ska "uttala" orden i huvudet när man läser dem utan liksom bara glida över dem med blicken så ska hjärnan skanna in dem automatiskt. Jag har försökt prova detta, men det fungerade inte så bra, så fort jag såg ett ord läste jag det automatiskt högt i huvudet, och om jag försökte att bara titta på texten utan att höra den i huvudet då, tja, då uppfattade jag helt enkelt inte vad som hände. Det blev bara en massa text utan innehåll.

Många bokbloggare där ute verkar lätt läsa runt minst 5+ böcker varje månad, vissa mirakelmänniskor klarar till och med att lätt bli klar med en ungdomsbok på 1-2 dagar. Själv är jag förvånad om jag klarar mer än fem böcker per månad och det brukar ta mig 1-2 veckor att bli klar med en vanlig ungdomsbok. Längre böcker? Ofta en månad eller mer.
   Jag retar mig lite på att jag läser så långsamt. Det finns ju så många böcker där ute som jag vill hinna med, och hur i hela världen ska det gå till när jag segar mig igenom böckerna som någon form av sköldpadda?

Så, alla ni som läser snabbt, eller i alla fall medelsnabbt, hur gör ni? Uttalar ni orden i huvudet eller tittar ni bara på dem? Eller har ni kanske någon egen teknik? Om du skulle ha några tips på hur man gör för att öka sin läshastighet får du hemskt gärna dela med dig av dem, då blir jag jätteglad!

Som avslutning kan jag säga till alla er som, precis som jag, läser ganska långsamt, att det inte är en anledning att undvika läsning. Även om det inte går snabbt så är det ändå alltid kul att försvinna ner i böckernas värld!

torsdag 10 januari 2013

The Deserter av Peadar Ó Guilín

The DeserterTitel: The Deserter
Författare: Peadar Ó Guilín
Förlag: David Fickling Books
Betyg: 5/5
Genre: dystopi, science fiction, post apokalyptiskt
Sidantal: 441

Detta är andra boken i en trilogi, så varning för spoilers från första boken The Inferior

 Varning för lång, fangirlande recension. För er som inte orkar läsa hela säger jag bara: skaffa er den här serien! Den är underbar!






Indrani har återvänt till the Roof för att leta efter vapen och frön till mat, men också för att ta reda på varför ledarna där uppe är så desperata för att få tag i henne. Kvar på ytan är Stopmouth med sin nya klan och tillsammans kämpar de för att överleva. Men Indrani har varit borta alldeles för länge; bestarna på ytan kommer allt närmre och slutet verkar närma sig för den lilla klanen.
   Desperat att rädda sin nya familj och kvinnan han älskar beger sig Stopmouth mot taket, en plats fylld med teknologiska underverk och fler människor än han kan föreställa sig, men det är också en plats som genomgår en kris när ett märkligt virus tycks förstöra alla nanomaskiner som håller hela stället igång. Hur ska Stopmouth kunna hitta Indrani här uppe innan det är för sent?


 Det var ett tag sen jag läste första boken nu, men senast jag köpte böcker klickade jag slutligen hem uppföljaren till The Inferior. Nyfiken och med inte alltför höga förväntningar började jag läsa - och satt snart som klistrad. Det var länge sedan jag hittade en bok som så fullständigt sög in mig i historien att sidorna bara flög iväg (senast jag kan minnas var när jag läste Battle Royale för något år sedan, den tog jag med mig ut i stallet för att hinna läsa mellan det att jag ryktat hästen och vi skulle åka till ridskolan. Det är beroende, det). I vanliga fall föredrar jag böcker med så korta kapitel som möjligt, mest för att jag läser långsamt (en bra bit långsammare än genomsnittet faktiskt, hur det nu kan komma sig med tanke på att jag läser jämnt och ständigt. Nån som vet hur man ökar sin läshastighet?). Långa kapitel har en tendens att få mig att tappa läslusten, eftersom jag läser och läser utan att det känns som jag kommer någon vart. När jag började på boken tänkte jag först åh nej, långa kapitel, men trots att det tog lite tid för mig att läsa dem så kändes det som om tiden verkligen flög, jag blev aldrig frustrerad på det sättet som jag lätt blir av långa kapitel.

 Det som retade mig i första boken var kvinnosynen, men det problemet fanns inte längre kvar i tvåan. Jag misstänker att det kan ha varit lite taktik från Guilíns sida för att framhäva ytterligare skillnader mellan the Roof och markytan. På marken levde människorna som stenåldersjägare, och på stenåldern var väl knappast kvinnosynen den bästa, medan befolkningen i the Roof levde ett extremt futuristiskt liv där kvinnorna var jämställda männen. Ett smart sätt att visa hur kvinnosynen kan ändras om vårt samhälle utvecklas bakåt eller framåt. Dessutom tyckte jag att kulturkrocken mellan Stopmouths värld och the Roof var väldigt intressant.

Jag avgudar Guilíns sätt att leka med vad som egentligen är rätt och fel. I första boken fick han mig att fundera över kannibalism på ett sätt jag aldrig trott att jag skulle göra (oroa er inte, jag ska inte äta någon) och i bok två fortsätter han vända upp och ner på gott och ont. Jag älskar nästan alla huvudpersonerna trots att de fattar en del fruktansvärda beslut, och deras handlingar visar tydligt att goda människor kan göra onda saker under svåra omständigheter, och att det egentligen finns varken gott eller ont.

Stopmouth är nog en av mina favorithuvudpersoner någonsin. Han är så omtänksam och modig och gullig och väldigt smart och envis. Det skulle varit lätt för Guilín att helt enkelt göra en karaktär från en så brutal värld lika brutal själv, men istället tog han rätt beslut och gav Stopmouth en mycket djupare personlighet. Dessutom var det kul med en kille som huvudperson som omväxlings skull.
   Till skillnad från första boken så fick vi nu också följa ytterligare en persons synvinkel: Hiresh, en invånare i the Roof. I början ville jag inte alls läsa om honom utan väntade bara på att Stopmouth skulle komma tillbaka som berättare, men Hiresh växte som person och i slutet ville jag istället läsa mer ur hans synvinkel. Den enda personen jag inte riktigt gillade var Indrani. Jag vet inte riktigt vad det är, hon är en modig och stark person som jag borde tycka om, men det är något med henne som inte riktigt tilltalar mig.

I första boken sa jag också att det var lite orealistiskt vad människorna överlevde, men så är det inte här. En fruktansvärt brutal bok är vad det är, och jag skulle heller inte rekommendera den för er som är äckelmagade (läs: blod. Massor av blod. Och lite kannibalism). En del av sakerna som hände var hjärtskärande och slutet var bland de mest brutala jag någonsin stött på. Jag visste inte hur mycket jag saknat en bok som fokuserade mer på världsuppbyggnaden (vilken värld Guilín skapat! Bland det mest fascinerande jag läst!), moral och action istället för romans. Det finns fortfarande lite kärlek där mellan Stopmouth och Indrani samt mellan Hiresh och Tarini (föresten, jag gillade verkligen Tarini, hon var en riktigt cool karaktär). Jag borde skaffa hem fler blodiga äventyrsböcker och färre dystopiromanser.

Jag har så mycket mer som jag vill säga om den här boken, men jag såg precis att den här recensionen växt till en ohälsosam längd. Det finns inget jag skulle vilja ändra i The Deserter, utom möjligtvis en sak (spoiler: Hiresh! Hur kunde du låta Hiresh DÖ?!) så det blir en solklar femma. Men jag skickar ut en liten varning till er där ute: detta är inte en serie för alla. Om du inte gillar science fiction ska du hålla dig på behörigt avstånd, och om du har svårt för blod eller annat klibbigt äckligt ska du stanna ännu längre bort.


Det finns inte mycket fakta ute om den sista delen i trilogin, The Betrayal, men jag inväntar den mycket ivrigt. Trots att slutet i The Deserter är tillräckligt sammanhängande så kvarstår fortfarande många frågor och jag kan knappt vänta tills jag får träffa Stopmouth och de andra igen.  

tisdag 8 januari 2013

Falla Sönder av Tahereh Mafi

Titel: Falla Sönder
Originaltitel: Destroy Me
Serie: Shatter Me #1.5
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B. Wahlströms
Betyg: 4/5
Genre: dystopi, paranormal
Sidantal: 95
Tack B. Wahlströms förlag för rec-exet!



Varning för spoilers från första boken, Rör mig inte! Klicka gärna på länken för att se min recension av den







Juliette är borta och Warner är skottskadad. Förvirrad av varför hon flytt från honom och vad han nu ska ta sig till gör Warner allt i sin makt för att hitta henne. Hans soldater söker igenom hela hans sektor i jakt på henne, men både hon och de två soldater hon flydde tillsammans med är spårlöst försvunna.
   Det var Adam Kent som fick henne att fly. Warner hatar honom och har bestämt sig: Kent ska dö. Allra helst för Warners hand. Men först måste han hitta dem, och när han pappa, ledaren för hela Återetablissemanget, blandar sig i blir saker och ting inte alls som Warner hade tänkt sig...

Falla sönder är en mellanbok mellan de två böckerna Rör mig inte! och Rädda mig inte! varav den andra ska komma ut nu i vår. Den är kort, inte ens hundra sidor, snabbläst och mest ett sätt att bli ännu mer beroende av serien. Allvarligt, just nu kan jag knappt vänta på del två!

I första boken fick vi följa allting ur Juliettes synvinkel, nu får man istället se hur Warner såg på saker och ting. Jag gillade aldrig Warner när man såg honom ur Juliettes ögon, jag tyckte mest han var ond och osympatisk och allmänt galen och förstod inte alls vad alla andra tycktes se i honom. Men nu när jag fått se hur han tänker, hur han fungerar och fått veta lite mer om hans bakgrund så tycker jag plötsligt om honom. Det känns mer som om han har missförstått allting och som om alla har missförstått honom. Stackars kille. Men jag kan fortfarande inte påstå att jag hellre ville att Juliette ska vara med honom än med Adam. Jag är definitivt team Adam!

Falla sönder finns bara i tryck här i Sverige, och bara i hundra upplagor, så du får skynda dig att skaffa en innan de tar slut! Annars finns den såklart som e-bok också (vet dock inte om den finns som e-bok på svenska än, men det är säkert på väg. På engelska finns den i alla fall).

Det blir en kort recension för en kort bok. Rekommenderas till dig som gillar Rör mig inte! och knappt kan vänta till Rädda mig inte!

Boktrailer

fredag 4 januari 2013

Nya boktips!

Här är ett nytt gäng böcker från min ständigt växande att-läsa-lista. Om du läst någon av dem får du gärna slänga in en liten kommentar om huruvida den är värd att läsas eller inte.

The Day Zombies Ruined My Perfectly Boring Life
The Day Zombies Ruined My Perfectly Boring Life av Jen Naumann
Seventeen-year-old Emma Ferdig has spent her entire life stuck in an itty-bitty town that is basically smack-dab in the middle of nowhere. She’s not bored because there are always the same mundane things to do with her best friend Finn every single weekend, but bored as in there is literally nothing for a teenage girl to do that doesn't involve farm animals and the threat of law enforcement.
   But now she would do pretty much anything to go back to that boring life.
   Emma's life is turned upside down after a night of senior pranks by the discovery of a real, live (better make that dead) zombie in her own backyard. In a breakneck journey across the rural Midwest, Emma will recruit a minivan full of teenage misfits while trying to survive, and uncover the secrets behind this zombie invasion. She’ll discover the true identity of Finn’s mother, the dark conspiracy that has infiltrated the U.S. Army, and maybe even realize the person she has been waiting to save her was right by her side the whole time.
   As it turns out, life in a boring little town hadn’t been such a bad thing, after all.


Låter som en ganska vanlig zombiebok, men både titeln och omslaget är riktigt coola.


Erasing Time (Erasing Time, #1)Erasing Time av C.J. Hill
When twins Sheridan and Taylor wake up 400 years in the future, they find a changed world: domed cities, no animals, and a language that's so different, it barely sounds like English. And the worst news: They can't go back home.
   The twenty-fifth-century government transported the girls to their city hoping to find a famous scientist to help perfect a devastating new weapon. The same government has implanted tracking devices in the citizens, limiting and examining everything they do. Taylor and Sheridan have to find a way out of the city before the government discovers their secrets. To complicate matters, the moblike Dakine has interest in getting hold of them too. The only way for the girls to elude their pursuers is to put their trust in Echo, a guy with secrets of his own. The trio must put their faith in the unknown to make a harrowing escape into the wilds beyond the city.
   Full of adrenaline-injected chases and heartbreaking confessions, Erasing Time explores the strength of the bonds between twins, the risks and rewards of trust, and the hard road to finding the courage to fight for what you believe in.


 Vem gillar inte tidsresor blandat med dystopi?


Adaptation (Adaptation, #1)Adaptation av Malinda Lo

Reese can’t remember anything from the time between the accident and the day she woke up almost a month later. She only knows one thing: She’s different now.
   Across North America, flocks of birds hurl themselves into airplanes, causing at least a dozen to crash. Thousands of people die. Fearing terrorism, the United States government grounds all flights, and millions of travelers are stranded.
   Reese and her debate team partner and longtime crush David are in Arizona when it happens. Everyone knows the world will never be the same. On their drive home to San Francisco, along a stretch of empty highway at night in the middle of Nevada, a bird flies into their headlights. The car flips over. When they wake up in a military hospital, the doctor won’t tell them what happened, where they are—or how they’ve been miraculously healed.
   Things become even stranger when Reese returns home. San Francisco feels like a different place with police enforcing curfew, hazmat teams collecting dead birds, and a strange presence that seems to be following her. When Reese unexpectedly collides with the beautiful Amber Gray, her search for the truth is forced in an entirely new direction—and threatens to expose a vast global conspiracy that the government has worked for decades to keep secret.


 Jag är galet nyfiken på den här boken! Omslaget är visserligen inte speciellt lockande, men den innehåller konspirationsteorier! Woho!


MothershipMothership av Isla Neal och Martin Leicht

Teen pregnancy is never easy—especially not when extraterrestrials are involved. The first in a new trilogy.
   Elvie Nara was doing just fine in the year 2074. She had a great best friend, a dad she adored, and bright future working on the Ares Project on Mars. But then she had to get involved with sweet, gorgeous, dumb-as-a-brick Cole--and now she’s pregnant.
   Getting shipped off to the Hanover School for Expecting Teen Mothers was not how Elvie imagined spending her junior year, but she can go with the flow. That is, until a team of hot commandos hijacks the ship--and one of them turns out to be Cole. She hasn’t seen him since she told him she’s pregnant, and now he’s bursting into her new home to tell her that her teachers are aliens and want to use her unborn baby to repopulate their species? Nice try, buddy. You could have just called.
   So fine, finding a way off this ship is priority number one, but first Elvie has to figure out how Cole ended up as a commando, work together with her arch-nemesis, and figure out if she even wants to be a mother--assuming they get back to Earth in one piece.


 Den här boken låter precis tillräckligt skruvad och udda för att passa mig. Dessutom älskar jag omslaget.

torsdag 3 januari 2013

Harry Potter och De Vises Sten av J.K. Rowling



Titel: Harry Potter och De Vises Sten
Originaltitel: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Serie: Harry Potter #1
Författare: J.K. Rowling
Förlag: Tiden
Betyg: 4/5
Genre: fantasy
Sidantal: 379 















Elvaårige Harry Potter tror inte att hans liv kan bli värre. Han är föräldralös och tvingas bo med sin morbror, moster och deras son Dudley - som alla hatar honom - konstiga saker tycks alltid hända omkring honom och ingen i skola vill umgås med honom av rädsla att göra sig ovän med Dudley, skolans värsta mobbare. Men när märkliga brev adresserade till ingen mindre än Harry själv plötslig börjar anlända får hans morbror fullständigt spel. Desperat försöker han och resten av familjen hålla sanningen borta från Harry, men den kommer snart fram ändå.
   Det visar sig att Harry är en trollkarl, en berömd trollkarl tillpå det. Trots hans morbror och mosters motsägelser befinner han sig snart ombord på ett tåg på väg till Hogwarts, den finaste skolan för häxor och trollkarlar i hela Storbritannien. Frågan är bara vad han kommer att möta där...

De allra flesta där ute har nog redan läst Harry Potter-böckerna, eller i alla fall sett filmerna, och det här var inte första gången för mig heller. Men efter att ha fått tre av böckerna i julklapp (tack så mycket!) bestämde jag mig för att det var dags för en välbehövlig omläsning. Jag har ju trots allt inte läst dem sen sjuan! Dags att fräscha upp minnet lite.

Den första boken är verkligen en söt bok, en uppstart som sakta förbereder en för den betydligt mörkare finalen. Här är de tre huvudpersonerna Harry, Ron och Hermione (visst känner väl alla redan till den trion?) alla unga, oskyldiga, naiva och i många fall inte supersmarta. De känns som tillräckligt realisitiska barn, speciellt Harry och Ron (Hermione är lite för smart för en elvaåring som inte är med i Mensa) och de är definitivt charmiga. Harrys berättarröst är trevlig och suger verkligen in en i historien. Trots att det utspelar under nästan ett års tid så blir det aldrig tråkigt, Rowling lyckas hålla intresset uppe hela tiden.

Tummen upp för att Rowling sedan valt att göra sin bok ganska smart för en bok riktad mot lite yngre läsare. I stället för att göra det barnsligt enkelt att lista ut vem "skurken" är så lägger hon ut ledtrådar här och där för att sedan ge det chockande beskedet. Okej, helt chockande är det kanske inte, men jag har ju redan läst boken en gång tidigare, sett filmen flera gånger och är dessutom äldre än läsarna som första boken i serien egentligen är riktad till. Jag tycker att Rowling lyckats riktigt bra med sina tvister, speciellt med tanke på att detta var hennes allra första bok.

Det blir inte en jättelång recension, men det känns som om det mesta som finns att säga om Harry Potter redan har sagts. Dessutom kan man inte få en riktigt överblick och förstå hur bra serien faktiskt är innan man läst alla böckerna, sett hur alla ledtrådarna hänger ihop och hur alla karaktärerna har utvecklats. Första boken är otroligt charmig men lite för enkel och barnslig för att få full pott. Det blir en stark fyra av fem i betyg.