fredag 15 april 2016

Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall

29381953

Titel: Fjärilarnas stad
Serie: -
Författare: Ingrid Remvall
Genre: mysterium, sci-fi, dystopi, romantik
Betyg: 2/5

Tack Affront förlag för rec-exet!

Rekommenderas till: dig som vill ha dystopi med fokus på mysterium och kärlek framför samhällskritik och sci-fi

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en välskriven romans och ett mysterium utan hål




Är du vacker, rik och samvetslös? Välkommen till Fjärilarnas stad.

Artonåriga Vega bor på den fattiga sidan av Muren, dömd att varken synas eller höras. En natt gör hon och hennes bästa vän det förbjudna: de smiter in i staden där de rika och vackra bor. Där träffar hon Fenix.
Han står för allt hon själv saknar och hon börjar drömma om ett nytt liv. Men under stadens glansiga yta rör sig mörka krafter och Vega inser att det finns kopplingar mellan henne och de attacker och kidnappningar som skakar samhället.
Hur låter man bli att tappa bort sig själv när man inte längre vet vem man är? Och vem vågar man lita på i en värld där alla har något att dölja?

Det är så länge sen jag läste en bok med fokus på romantik framför story att jag helt glömt av hur mycket det tråkar ut mig, speciellt när romansen i fråga är papperstunn. Fjärilarnas stad utspelar sig i en framtid som hade kunnat vara väldigt intressant: människorna har koloniserat andra planeter och bor nu i megastäder omgivna av vildmark. I stadens centrum bor de rika, i utmarken de fattiga arbetarna. Perfekt tillfälle att utforska ett intressant dystopiskt samhälle, speciellt som romansen utspelar sig mellan en rik och en fattig/arbetare, men huvudpersonen Vega är så fokuserad på sin egen lilla bubbla att vi knappt får se något av den här världen. Den lilla samhällskritik som levereras känns stel och tvingad och leder aldrig till något, och det uppstår aldrig riktig konflikt mellan henne och Fenix trots de enorma sociala skillnaderna dem emellan.

Det kändes som att Remvall ansträngde sig alldeles för mycket med att göra boken "edgy". Storyn blir inte mognare genom att slänga in massor av svordomar och sex och hintar av ett mörkt samhälle. Vet du vad som får en bok att kännas vuxnare? Utmana läsarna, använde moraliska gråzoner, ställ karaktärerna inför svåra val, låt dem faktiskt vara en del av det mörka samhället istället för att bara passera igenom det. Men nej, ta mer kyssar istället.

Men det hade ändå kunnat fungera... om romansen varit värd att läsa om. Istället serveras en typisk insta-love där karaktärerna bokstavligt talat faller för varandra innan de så mycket som sagt hej. Jag hade varit mer intresserad av att läsa om sidokaraktärerna Maxine och Leo som också faller snabbt för varandra, men har riktigt konflikt i sitt förhållande: kan ett förhållande som börjar baserat på egenintresse (hon vill ha honom för att han är rik, han vill ha henne för att hon är snygg och underhållande) leda till kärlek? Deras förhållande hade varit långt mycket intressantare att följa än Vegas och Fenix kemilösa romans som först i slutet möter någon konflikt, och inte ens då utforskas ordentligt.

Bikaraktärerna var i allmänhet mer intressanta än huvudpersonerna; superintelligenta robotar som vissa avundas människor, vissa är nyfikna på oss, vissa älskar vad de är och bryr sig inte om oss. Frågor om vad som gör en människa, om en robot kan vara skyldig till att vara svinaktig när han är programmerad till sin personlighet, frågor om sexualitet, alla långt mer intressanta än Vega och Fenix.

Mysteriet var... okej. Jag skulle vilja vara upprörd över alla hålen, över skurkens ibland heldumma motiv och oförklarliga handlande, över de uppenbara svaren som huvudpersonerna aldrig ens övervägde, men jag orkar inte. Det var åtminstone ganska kreativt och tog lite fokus från romansen.

Sammanfattning: för mycket fokus på en dåligt utvecklad romans och ett osammanhängande mysterium, borttappade möjligheter till intressant sci-fi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar