lördag 18 februari 2017

Wires and Nerve av Marissa Meyer


29772863

Titel: Wires and Nerve
Serie: Wires and Nerve #1
Författare: Marissa Meyer
Illustratör: Douglas Holgate
Genre: science fiction
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillade Lunar Chronicles serien och besöka världen och karaktärerna igen. Dig som vill ha en blandning av romantik, humor,  action och samhällskritik.

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar Lunar Chronicles, dig som inte vill ha element av romantik och 'slice-of-life' i din sci-fi.

Handling
In her first graphic novel, bestselling author Marissa Meyer extends the world of the Lunar Chronicles with a brand-new, action-packed story about Iko, the android with a heart of (mechanized) gold. When rogue packs of wolf-hybrid soldiers threaten the tenuous peace alliance between Earth and Luna, Iko takes it upon herself to hunt down the soldiers' leader. She is soon working with a handsome royal guard who forces her to question everything she knows about love, loyalty, and her own humanity. With appearances by Cinder and the rest of the Rampion crew, this is a must-have for fans of the bestselling series.

Recension
Wires and Nerve är inte riktigt på nivå med originalserien - det stora hotet är redan besegrat, paren är tillsammans, vi vet att ingen kommer råka verkligt illa ut. Mycket av spänningen är redan levererad och det är svårt att toppa det. Men den är en rolig liten spin-off och (trots att det bara gått ett år sedan jag läste sista boken) så kände jag mig alldeles nostalgisk över att återse karaktärerna och världen. (det kändes nästan lite som att läsa fanfiction)

Bland det jag gillade bäst med originalserien, och vad som sticker ut också i Wires and Nerve, är att den vet när den ska vara allvarlig. Jag är fortfarande överförtjust i sidohandlingen att göra Luna från monarki till demokrati (det var min favoritöverraskning i Winter) och hur för- och nackdelarna med det blir belysta här, men extra förtjust är jag över att Ikos svårigheter med att vara en android äntligen får uppmärksamhet. Hon måste hantera att vara den "bortglömda" hjälten som ingen tycker räknas, att folk ser på henne som trasig eftersom hon har egen vilja eller som falsk eftersom hon uppvisar känslor de tror är simulerade. Boken tar upp det faktum att hon egentligen inte har några egna rättigheter, och även om Cinder behandlar henne väl så är hon tekniskt sett hennes ägare.

Det är förfärligt för Iko, men samtidigt förstår jag synvinkeln hos människorna som ser henne så. De flesta androiderna är "bara" maskiner, och hur ska de få som inte är det kunna bevisa att deras känslor är äkta? Och vad avgör egentligen om en känsla är på riktigt? Det är inte konstigt att människorna som blivit manipulerade av lunarer är rädda att bli manipulerad av någon annan, och det är inte konstigt att de har svårt att inse att vissa av deras maskiner är mer än bara sladdar och kod.

Jag gillar verkligen den här gråskalan där det verkligen går att sympatisera med båda sidor, och det återkommer också med antagonisterna - de förrymda vargsoldaterna. De är livsfarliga mördare, men de är det pga att de manipulerats och muterats till oigenkännlighet, och de är livrädda bara bli förslavade av en ny drottning. Medan Levana var något av en rakt igenom ond antagonist är vargsoldaterna lite lättare att sympatisera med, deras kamp förståelig och tragisk, och lösningen svårare att hitta.

Det som föll lite för mig är romansen mellan Iko och Kinney - jag tror att den kan bli intressant, men han är fortfarande för fördomsfull mot androider och hon för förlåtande över hur illa han behandlar henne (kyss inte någon precis efter han förolämpat dig, Iko!). Som sagt, med massor av karaktärsutveckling tror jag romansen kan bli intressant, men än så länge är det helt enkelt för tidigt.

Sen är det illustrationerna... jag gillar dem, de är fina. Holgate gör riktigt tjusiga bakgrunder och snygga actionsekvenser, men jag är inte helt on board med hans stil hos människor. Deras ansikten har en tendens att vara för enkla eller för generiska. De är egentligen helt okej, jag tror mest att det är jag som är bortskämd pga att jag läser massor av webcomics som är otroligt snygga. Mina standards är höga.
Bildresultat för wires and nerve art
Älskar miljöerna och actionsekvenserna...
Bildresultat för wires and nerve art

Bildresultat för wires and nerve art
...men inte lika mycket ansiktena












Ett mysigt, nostalgiskt litet äventyr med inslag av allvarligare teman. Om du gillade Lunar Chronicles lär du gilla Wires and Nerve!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar